tisdag 6 november 2012

EM -12


Jag har skaffat mig en tradition att bege mig till tyskland ett par dagar varje augusti, med eller utan häst. Det är nämligen så att Europamästerskapen i Westernridning utspelar sig i Kreuth i sydtyskland. Ah, jag älskar denna lilla by!! Gröna böljande kullar, ridhus och stallar överallt, otroliga människor och inspirerande tävlingsgrenar.
<< Och Bengtsson som vill skapa med hår också. Jag ser ut som en drake ;) I år hade jag inte med mig någon häst så jag satt och lekte stalker på läktaren, något jag faktiskt gör väldigt bra! Du kan få folk att stirra ner i golvet, som för att liksom upptäcka att "jävlar vad mark det var här!". Hysteriskt roligt. Litet tips till allmänheten, akta er för Bengtsson när hon sover! Hon sparkas!

Mina barn ~

Nu är det ju så att jag är crazy cat lady, vilket per automatik innebär att jag tar kattungar på Dutchess (mamma katt). Den här gången fick jag fem små vildar som bodde med mig i lägenheten över sommaren. Inte för att skryta, men mina bebisar är inte som alla andra ;) Förra omgången fick vi fem vita och en svart, nu fick vi en vit, en svart och tre randiga. Tom, Tadde, Max, Harry och Wera. Går inte att säga annat än dom är bortskämda små rackare, och när dom drar igång och dampar klockan fyra på morgonen och du inte har några dörrar... pja, det går liksom inte bara att vända på sig och somna om för du har precis blivit en del av leken. Don't move, I tell ya!




Midsommar


Varför göra saker i rätt ordning när man kan blanda som man vill?
Kort summering av midsommar; fantastiska egengjorda kransar, samla alla på samma huvud (mitt haha), fantastisk grillad mat, skummeflumm och fantastiska dansmoves. Tur att det inte regnade i alla fall ;)

Uppskattning!

Jag kan inte säg det nog ofta. Jo det kan jag, och det är därför jag aldrig gör det. Men nog om det, dom är bäst i alla fall! I våras ungefär, okänt datum, sorgligt sådant dessutom dog mitt xbox.
Därmed försvann alla funktioner min Tv hade. Jag har fortfarande inga kanaler, utan har köpt filmer (och sett var enda en minst 14, mindre uppskattat kan jag säga i vissa fall (läs: Splice.) haha) och roat mig med spel respektive spel. 

Så kom den fruktansvärda ovannämnda dagen när mitt xbox avled. Det blinkade rött, det typiska ring of death och hat uppenbarade sig. Skräcken spred sig genom min kropp, blodet frös i mina ådror. Jag lägger mig under vardagsrumsbordet och tjuter, mina närvarande kompisar sneglar på varandra.
Mitt xbox har lämnat den här världen.

Alla hemmakurer som erbjuds, alla hemmameckare som erbjuder sina tjänster, de kan inte annat än beklagande skaka på huvudet.
Så kommer mina vänner, typ en vecka efter min födelsedag i September (det innebär ca 4 mån utan xbox, first worlds nightmare) med en stor låda. En underbar fantastisk låda. Dom har alltså lagt ihop pengar, köpt ett xbox och levererat det. För dem som känner till mitt minspel kan ni tänka er vad som försegick i mitt ansikte. För de som inte gör det, pja, jag är unik, men bilden kan säkert ge en lätt hänvisning ;P

Jag vill bara säga att jag älskar mina vänner! Och jag menar inte det för att jag får matriella ting, utan för att de tänker tillräckligt på mig för att faktiskt göra något sånt här. Ahhh, dom är så fina!
(kan också ha att göra med att mitt hem är tillhåll för vänskapskretsen, så utan konsoll/dvd spelare är det snäppet fattigarem själviska jävlar dom är ;D )

Pusssssss på er!