Något som framför allt sker under min tid här på Gotland är klotter. Stora mängder. Random saker, som är så typiskt mig. Några av mina favoriter ser ni här, en arg "kuppkaka", en krokodilpinne med en smug sengångare, en tepåse och en gubbe jag kallar Bob. Han ser ut som en bob. Det är främst under kvällslektionerna som konstens ådra pulserar och kladdar ner sin omgivning. Många gånger när jag är sist av åtta eller tio personen som ska framföra en idé till läraren. Då kommer mycket konstigt fram. Jag kan inte hjälpa det. Det är som en sjukdom. En vacker, konstnärlig och väldigt särskild sorts sjukdom med rötterna i min hjärna/fantasi.
Något som är mindre vackert och fruktansvärt irriterande är när saker dör. Som här bestämde sig min kruka för att livet inte var värt att leva längre. Eller snarare, fönstret bestämde att krukans liv inte var värt att leva längre. Ganska oförskämt, med tanke på att fönstret inte levt krukans liv och de förmodligen inte har samma värderingar och mål med sina liv. Riktigt oförskämt faktiskt när jag tänker på det. Jag hade nämligen fönstret på glänt innan, sedan stängde jag det igen och placerade åter krukan i fönstret (ty det kan man inte han är man vädrar för då är fönstret mordiskt). Men fönstret måste ha överlistat mig, för det slängde upp sig och knuffade mordiskt ner krukan på golvet. Både jag och blomman blev hemskt ledsna över krukans död. Blomman tog även den lite skada, nedrans mordiska fönster. Våran relation är inte densamma sen dess....
Och något annat som jag gjort apropå pynt är att berätta för folk vem som bor i det eminenta rummet 333. Jag är häftigast. Av alla. Okej, inte helt sant, men min uppfattning om livet är ju den ända rätta, så det är förmodligen mer sant än mycket annat. För den som inte ser vad det står rekomenderar jag glasögon och en stor sked fantasi. Bara för att jag kan. Det kom sig som så i skapandet av detta att allas våran kära Maja var uttråkad och vi begav oss till pysselrummet. Och resultatet blev ju att godkänna. Nu missar ingen vem som bor här, moahha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar