GGN

Det var en upplevelse vågar jag påstå, att åka på GGN. Det mest fantastiska var väl att vi fick sova i undefär 2-3 timmar den natten, sammanlagt, och sen ut på en heldag bland vrålande motorcross cyklar (ja, jag sa det), lera och överenergiska småbröder. Ja inte mina småbröder, men Bengans. Övertrött som få, ni förstår nog precis hur roligt jag hade hehehe. Jag vär därtill ca 14.00 innan min hjärna la ner detta projektet. Vi satt vid hästskon i ett antal timmar och såg förare sjunka ner i leran, köra ut i publiken, en specifik blev överkörd och fick hämtas av sjukvårdarna, och resten bar tippade omkull liksom. Och jag fick äta varmkorv, amnamnam så länge seeen! Sedan hade vi omgruppering, vi åt lunch vid bilen, välkomnade en genomlerig pappa Bengtsson som kört i 3 timmar (glömde jag kanske säga, det var därför vi var där haha) och vi placerade oss istället vid uthoppet. Det märktes när det var proffs som körde, de slängde sig lite mer ut för uthoppet när andra faktiskt var lite mer rädda om sig. Så där satt vi, vid en gammal skytte"grav"grejs från militärträningstiden som den kom ifrån, och såg iaf hunda förare vråla förbi. Angenämt, på min ära! Så när alla andra på internatet låg och var helt döda dagen efter halloween festen var jag på mitt livs första motortävling. Senare visar det sig att några till hade varit där, samtidigt på samma plats, utan att vi hade setts. Det var också lite roligt tyckte jag haha. Men jääävlar med cyklar det var där, ursäkta franskan!
Så, nu minns jag inte mer av denna dagen, mer än på bussen hem mötte jag faktiskt några internat bor, så man behövde inte åka hela vägen ensam i alla fall! Bussar, jag säger bara det.

CCCCCCHHHHalloween

(Prosit) Jo jag vet jag är SÄMST på att blogga i tid (skäll på mig all you want, jag ska försöka bättra mig men jag har en känsla av att ni kommer få skälla på mig i fortsättningen också).
Jag har gjort så jävla mycket sen dess, gjort mentala notes på saker jag ska skriva om så att ni får höra om det men framför allt för att jag ska minnas saker, så vi kompromissar nu.
Vi snabbspolar alltså.
Jag rapporterar om det jag har bild (eller en klar bild i huvudet i tid) på och sen om jag har missat något så får ni stalka mig på facebook. Som jag iof inte uppdaterar så lökigt mycket heller, men ändå!
Vi hade en askalas halloween, Bengtsson var på besök, en massa folk blodade ner sig i min lägenhet, jag visste inte vad jag skulle vara så jag var typ.... full i vattenfärg (alla trodde jag blivit nerslagen varpå jag svarar "you should see the other guy", jag är jätterolig!)
Vi gick på spöktåg i skolans egna (eller ja, gotlands egna) filmstudio, då lärarna klädde ut sig och sina barn till creepy ass stuff och stängde in oss i studions mörkaste lokaler. Ja, jag blev en liten liten ynklig unge, VAD SKA DU GÖRA ÅT DET??
Nej jag klängde inte alls på folket som gick framför mig som om det skulle få mig att gå mindre sist!!

På tal om läskiga saker (haha!!!) så var ju som sagt Bengis här, och typ hela hennes familj. Dom hade med sig en låda till mig, moahaah. Ett extra täcke, mitt XBOX (KÄRLEK!!) och filmer och ett våffeljärn. Jävligt viktiga saker för mig, alltihop. Framför allt täcke och xbox. Det är kallt, okej??
Och dom var här och inspekterade mitt rum och vi fikade i det gemensamma köket innan det gav av ut på äventyr i oktober regnet. Oktober måste det väl ha varit. Väl...
Och sen på festen var på en plats som kallas logementet (eftersom vi inte får ha fest på internatet), en redan från början otäck plats som bara blev läskigare av mörker, levande ljus och alla som var där.
Creepyass shit. Men det var väldigt roligt, jag som ensam nykter (med typ två undantag) var med och lekte snurra flaskan/sanning eller konsekvens typ hela kvällen, och sen bar det av till Visby. Ja, till Visby. JA, mitt i natten. JA vi var framme till halv fyra. Det var en jävligt intressant körnig. Och det är vad ni får av mig den här gången.
Så för att citera sensei där hemma; TJULLU!
Beskåda nu denna vackra pumpa (inte rumpa).

Storrrrrm

Måndag! Storrrrm! Hos oss blåste det bara angenämt till en början, men jag hörde rapporter hemifrån om saker som blåste all världens väg. Bokstavligt. Flera djurhus bestämde sig för att gå på tur och en större mängd träd tyckte det var bättre att lägga sig ner än att stå kvar. Elen gick typ överallt och livet var allmänt sådär.
Hos oss var det ju också ganska illa. Man ställde in färjorna så en tjej blev fast i Stockholm längre än planerat, strömmen gick också, men först framåt tio elva tiden (det blev bäckmörkt i tio sek, folk stod i duschen haha) men vi har ju det så lyxigt att bo på en fd militär anläggning så vi har en reserv generator som kickade in. Någons golv reste sig tydligen i badrummet dock, som en ballong. Lite spännande!
Men det som gjorde det ännu lite mer jobbigt var att (jag vet, min grammatik, sch) jag precis satt med min film planering.
Jag gör en läskig film.
Om monster.
Och jag är sjukt mörkrädd/lättskrämd. Ej att föredra. Plötsligt var det monster överallt. Modig? Jag?
Vi säger så.

Tisdag gick vi runt i Fårösund och bevittnade resultatet av stormen...

Föra krig!

För vad annars gör man på lovet?!
Man för krig, för tusan! Man pejlar sig mellan vänner, tv spel och rena laterier (och massa djurmys av alla dess slag) för att slå sig till ro i trädgården.
SLÅ sig till ro, det är enda sättet. Kampen om rhododendron fortgick under nästan hela veckan. Det var nämligen så att den har under flera år varit belägrad av både nypon och björnbärssnår. Men nu, nu fick det vara nog. När pappa ändå var ute och byggde kattrum så snodde jag sågen, räfsor och snickarbyxor.
Framför allt snickarbyxorna.
Dom fick han inte tillbaka på hela veckan. MINA snickarbyxor, pappa, inte dina. Bara så du vet. Det tog hela veckan att fälla tre meter nypon och förstorade på kuppen gräsmattan med minst 2 kvm. Fantastiskt!
Men konsekvensen blev stuckna händer, randig rispade ben, stora röda märken där taggarna bott in sig ordentligt under huden. I över en vecka. Ja kriget tog iof en massa dagar, men fortfarande! Kan man ju tycka att man inte borde behålla skadorna så länge. Tycka, då.

Okej, jag erkänner. Lovet bestod av långt många fler element än så. Vi gjorde förslagsvis egen pasta (suspekt upplevelse...) och köpte byxor (HALLELUJA!) och hjälpte håret ljusna lite. Bara lite.

Fem sådana lass senare!

Sen hände det något, när jag ändå satt där. Jag blev plötsligt väldigt, väldigt rosa. I håret, ja.
Jag, Bengtsson, Madde och Otthilia stod modeller åt pappa som hjälpte Micki få modellbilder på sina frisörkunskaper. En lång mening med många komponenter.
Jag blev i alla fall iförd en långkjol (en sån har man inte provat på flera år!) och korsett och örhängen. Jag säger örhängen som om det vore något dramatiskt, men det är mest för att jag inte haft några på väldigt, väldigt länge. Och för att det är kul. Hehehee.

Något mer som hände under lovet var ju dessa bedårande sötnötter!! Jag pratar givetvis om kiisungarna som bor hemma hos mig/Bengtsson! Toulouse och Balthasar. Sötnötter!!
Precis lagom gamla för att rulta runt och försöka döda papperspåsar (som först var väldigt, väldigt äckliga!) och snören. Balthasar ska flytta hem till Emma och Toulouse blir förmodligen kvar hos mig. Prrrrr! kiisen miiiis!

Det är även så att dom tajmar mina hemkomster fantastiskt bra, för varje gång jag har haft lov från något långt borta hittils har jag alltid kommit hem lagom till marknaden. Det vill säga, film, spel och bokisar till miiiiig! Glad tjej! Muahahaha. Och denna lördagen blev faktiskt intense, för det beslutades även sen att vi skulle kolla på Haunted by Butterflies på Eric Ruuth, och sedan ge oss in till stan på kalas. Planen var att gå ut och dansa, men vi kom aldrig längre än till Bara Rock. Ärligt talat inte mig emot, den dagen var jag uppe sedan klockan ... ja cirkus klockan sju tror jag.
Eftersom jag dessutom skulle åka tillbaka/hem (hur man nu ser det) dagen efter vill man ju inte vara helt död. Och dessutom fick jag pollykladdkaka det sista som hände. OM nom nom!

Och emellan alla dessa event så försegick också alla sorters mys möjliga förstås! Med familjen, med djuren och med kompisar. Love you aaaallll! Även om kompisträffar inte gick ihop helt enligt planeringens alla regler hann vi ses LITE i alla fall. Och det är ju det viktiga!

Så, nu har jag redogjort för lovet, dvs 10 dagar, i ett inlägg. Hoppas jag inte glömde något nu!