Föra krig!

För vad annars gör man på lovet?!
Man för krig, för tusan! Man pejlar sig mellan vänner, tv spel och rena laterier (och massa djurmys av alla dess slag) för att slå sig till ro i trädgården.
SLÅ sig till ro, det är enda sättet. Kampen om rhododendron fortgick under nästan hela veckan. Det var nämligen så att den har under flera år varit belägrad av både nypon och björnbärssnår. Men nu, nu fick det vara nog. När pappa ändå var ute och byggde kattrum så snodde jag sågen, räfsor och snickarbyxor.
Framför allt snickarbyxorna.
Dom fick han inte tillbaka på hela veckan. MINA snickarbyxor, pappa, inte dina. Bara så du vet. Det tog hela veckan att fälla tre meter nypon och förstorade på kuppen gräsmattan med minst 2 kvm. Fantastiskt!
Men konsekvensen blev stuckna händer, randig rispade ben, stora röda märken där taggarna bott in sig ordentligt under huden. I över en vecka. Ja kriget tog iof en massa dagar, men fortfarande! Kan man ju tycka att man inte borde behålla skadorna så länge. Tycka, då.

Okej, jag erkänner. Lovet bestod av långt många fler element än så. Vi gjorde förslagsvis egen pasta (suspekt upplevelse...) och köpte byxor (HALLELUJA!) och hjälpte håret ljusna lite. Bara lite.

Fem sådana lass senare!

Sen hände det något, när jag ändå satt där. Jag blev plötsligt väldigt, väldigt rosa. I håret, ja.
Jag, Bengtsson, Madde och Otthilia stod modeller åt pappa som hjälpte Micki få modellbilder på sina frisörkunskaper. En lång mening med många komponenter.
Jag blev i alla fall iförd en långkjol (en sån har man inte provat på flera år!) och korsett och örhängen. Jag säger örhängen som om det vore något dramatiskt, men det är mest för att jag inte haft några på väldigt, väldigt länge. Och för att det är kul. Hehehee.

Något mer som hände under lovet var ju dessa bedårande sötnötter!! Jag pratar givetvis om kiisungarna som bor hemma hos mig/Bengtsson! Toulouse och Balthasar. Sötnötter!!
Precis lagom gamla för att rulta runt och försöka döda papperspåsar (som först var väldigt, väldigt äckliga!) och snören. Balthasar ska flytta hem till Emma och Toulouse blir förmodligen kvar hos mig. Prrrrr! kiisen miiiis!

Det är även så att dom tajmar mina hemkomster fantastiskt bra, för varje gång jag har haft lov från något långt borta hittils har jag alltid kommit hem lagom till marknaden. Det vill säga, film, spel och bokisar till miiiiig! Glad tjej! Muahahaha. Och denna lördagen blev faktiskt intense, för det beslutades även sen att vi skulle kolla på Haunted by Butterflies på Eric Ruuth, och sedan ge oss in till stan på kalas. Planen var att gå ut och dansa, men vi kom aldrig längre än till Bara Rock. Ärligt talat inte mig emot, den dagen var jag uppe sedan klockan ... ja cirkus klockan sju tror jag.
Eftersom jag dessutom skulle åka tillbaka/hem (hur man nu ser det) dagen efter vill man ju inte vara helt död. Och dessutom fick jag pollykladdkaka det sista som hände. OM nom nom!

Och emellan alla dessa event så försegick också alla sorters mys möjliga förstås! Med familjen, med djuren och med kompisar. Love you aaaallll! Även om kompisträffar inte gick ihop helt enligt planeringens alla regler hann vi ses LITE i alla fall. Och det är ju det viktiga!

Så, nu har jag redogjort för lovet, dvs 10 dagar, i ett inlägg. Hoppas jag inte glömde något nu!