GGN

Det var en upplevelse vågar jag påstå, att åka på GGN. Det mest fantastiska var väl att vi fick sova i undefär 2-3 timmar den natten, sammanlagt, och sen ut på en heldag bland vrålande motorcross cyklar (ja, jag sa det), lera och överenergiska småbröder. Ja inte mina småbröder, men Bengans. Övertrött som få, ni förstår nog precis hur roligt jag hade hehehe. Jag vär därtill ca 14.00 innan min hjärna la ner detta projektet. Vi satt vid hästskon i ett antal timmar och såg förare sjunka ner i leran, köra ut i publiken, en specifik blev överkörd och fick hämtas av sjukvårdarna, och resten bar tippade omkull liksom. Och jag fick äta varmkorv, amnamnam så länge seeen! Sedan hade vi omgruppering, vi åt lunch vid bilen, välkomnade en genomlerig pappa Bengtsson som kört i 3 timmar (glömde jag kanske säga, det var därför vi var där haha) och vi placerade oss istället vid uthoppet. Det märktes när det var proffs som körde, de slängde sig lite mer ut för uthoppet när andra faktiskt var lite mer rädda om sig. Så där satt vi, vid en gammal skytte"grav"grejs från militärträningstiden som den kom ifrån, och såg iaf hunda förare vråla förbi. Angenämt, på min ära! Så när alla andra på internatet låg och var helt döda dagen efter halloween festen var jag på mitt livs första motortävling. Senare visar det sig att några till hade varit där, samtidigt på samma plats, utan att vi hade setts. Det var också lite roligt tyckte jag haha. Men jääävlar med cyklar det var där, ursäkta franskan!
Så, nu minns jag inte mer av denna dagen, mer än på bussen hem mötte jag faktiskt några internat bor, så man behövde inte åka hela vägen ensam i alla fall! Bussar, jag säger bara det.