Knähundar!

Det finns två tjejer som är FRUUUUKTANSVÄRT nöjda med att jag varit hemma i alla fall! Om inte jag hann att säga att det var dags att sova så berättade dom det för mig väldigt tydligt. Anna som uppmuntrande grymtar och skuttar, och Lova som helt enkelt bara spurtar in i sängen, fram och tillbaka tills jag fattar vinken. Klart jag fattar, men det ser lite roligt ut, och motion är alltid bra hehehe. Lova har börjat bädda ner sig mellan täckena, och dessutom drar hon med sig så mycket grus hon bara kan. Anna med all sin värdighet måste bli uppburen i sängen, varpå primadonnan strikes a pose. Samma sätt varje gång.

Ännu lite roligare är Zeven, den lilla räkan, som tror att hon är lika liten som de andra två.
"Kan dom sitta i knä kan jag". Alternativt, kan dom ligga i soffan kan jag!
Det är bara det att dom små inte sträcker sig över alla tre sitsar, oavsett vem som sitter där, och snarkar som en liten gris. Men vem bryr sig, det är mysigt!
Det är nog en av de sakerna jag saknat mest här på Gotland. Päls, grus i sängen och ovillkorlig (ge-oss-mat-så-älskar-vi-dig) kärlek. Fyrbeningar helt enkelt. Och alla kiisenkatter, och alla andra gårdsdjuren. Till och med mitt akvarie saknar jag.
Jag sitter och har en hemlängtans-kväll. Jag kan inte ens göra läxan för att jag varit så upptagen med att längta hem. Det låter kanske som ren lättsamhet, men när det gör fysiskt ont för att man vet att man inte är hemma bland alla djuren och alla vännerna, så är det inte så lätt att hitta på historier. I alla fall inte ikväll. Så det fick bli en sju tusan till återhämtning av bloggen. Ska bli intressant och se hur länge det dröjer till nästa gång jag skriver. Men nu vet ni i alla fall att jag saknar er alla där hemma otroligt mycket, även om jag trivs bra här så är det något som saknas just ikväll.

Puss och kram och massor med kärlek!