Personligen tycker jag att det är mysigt att gå i regn på natten. Men jag kan väl hålla med om att gå den sträckan vi gjorde på två timmar i regn inte var någon jättehit. Vi började gå vid tolv och klockan två var vi hemma igen. Jag kan säga till mitt försvar att jag har ärvt min mors lokalsinne och gjorde så gott jag kunde av saken! Vi fick se nya delar av Dusseldorf som vi aldrig kommer att hitta till igen, var så säker, men vi fick se dom!
Söndag morgon vågar jag nästan kalla det stöp jag i säng, efter fem otroligt obehagliga våningar upp... Har jag någonsin sagt att jag hatar trappor? Jag föredrar väl det framför hiss många gånger men ändå, det är ondskefullt att ha tusen trappor när man är så trött som man gärna är den tiden på dygnet så att säga.
Tro att det blir bättre att bli väckt klockan tio på morgon av en göööör-pigg hon-rummis....som ville gå till gymmet. Konstigt nog var jag på och uppe ur sängen för att utföra en märklig gympa redan klockan tolv. Jag hade väl inte direkt klätt upp mig efterråt, men hon släpade iväg mig till en Sturbucks på Köningsallé. - Det ska sägas att KöningsAllé är en svindyr gata med i princip bara märkesgrejjer som inte går under en tusenlapp what so ever, och på söndagar när alla butiker är stängt går hela poppulationen och fönstershoppar.
Svettig, dåligt klädd och morgontrött tuggar man i sig en så kallad choklad kladdkaka, som jag inte tror ett dugg på att det var, och får höra att Starbucks wanna-be Kanelbullar är godare än mina.
Morrrrr.....
Sedan hem igen, och bråka med internet.
Internet is your friend.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar