Nå, hon bor tydligen hela tre stationer från mig, och jag bor hela nio från gymmet. Vi fick ju en stund att prata i alla fall haha. Ja, jag hälsade till slut.
Well, rent snackligt som saken ter sig så kändes det ganska roligt att prata med någon annan än rummisarna och klasskamraterna. Man bör bygga kontaktnät. Så ska det va.
Och dessutom, på tal om inget, det finns en OTROLIGT snygg tränare på gymmet. Han har tyvärr lite gnälligare röst än vad han borde, men så länge han är tyst så funkar det hahaha.
Låter bra.
Jomen, prata lite om skolan också kanske. Det blir inte så mycket om det, det känns som om skola är skola och så är det med det. Vi går ju bara tre timmar om dagen, och vi har två olika lärare som jag kanske sagt innan. Sabine och Stephan. Två helt olika personer, och mer eller mindre underbara. Herrn är lite bitter kanske, och jag tycker att han verkar se ner lite på "A-gruppen" (oss) men vafan, hinder är till för att överkommas! Hoppla!
Det är dags att lära sig ordentligt nu. Första etappen är avklarad. Nästan en månad senare. Vi är på gång, vi kommer bli bäst. Jag älskar den här björnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar