Mos-måndag

Jag kan inte summera dagen på ett bättre sätt. Min hjärna är mos.
Det är som om något tagit en slev och använt min skalle som skål. För att inte vara för grafisk så att säga. Vi har idag nämligen haft dubbla föreläsningar.
Den första med mannen bakom manuset till  -> Hypnotisören, Paolo Varcirca! Honom hade vi från nio till morgonen till ca halv fem på eftermiddagen. Det var väldigt mycket nyttig och praktisk information och roliga övningar som faktiskt öppnade ögonen på en ordentligt. Eftersom detta är insnöad-nörd-snack så får ni fråga om ni vill ha mer ingående detaljer om uppgifter och lektion, jag räknar att det inte är så underhållande för allmänheten.
Nästa föreläsning började klockan sju. Ja, på kvällen. Dubbelpass, ni vet.
I denna krävdes som tur var inte så mycket tankeverksamhet från min sida, då vi hade genomgång av uppgifter.
Och bara för att göra det hela en smula mer spännande så bestämde jag mig för att spela badminton emellan! Varför inte liksom? Sen att det slutade i att jag missar bollen, tittar på den när den landar en meter framför mig (utan att slänga mig efter den) och hysteriska skrattanfall (ganska oprovocerade) med min mys/knäppkompis Jossan när Lasse var för allvarlig eller Kalle för dum.
Jag är lättroad. Jag vet.
När jag återvänt från dessa strapatser blir man ju tvungen att slänga i sig mat, så jag bjuder Jossan på väl tillagade makaroner och falukorv innan jag slänger mig iväg och låter henne ta disken. Like a sir.
Okej, det är inte sant. Jag tog större delen av disken innan hon hotade att peta på mig om jag inte gick.
Hemsk kvinna!

Sååå, det var väl mer eller mindre min dag. En tråkig redogörelse av en tråkig dag, men man får ju inte göra Hanna och Micki besvikna! Och om det är någon som känner sig utanför som faktiskt följer mig, då får ni säga till, så att ni får vara med också.
Mina egna små förhoppningar.
Typ.