Fast den här gången var det lite bättre. Men bara lite.
Frukost intogs i anständig tid i planerad ordning (om man bortser från gurkan hamnade i linnet och inte i munnen som planerat) och lunch lika så. Kantarellsoppa och någon märklig ugnspannkaka!
Och för att komma till just spontana människor så knackade det på dörren, bara så där! Det är alltid lika roligt när det händer! Man känner sig alltid lika utvald och särskild!
Det var alltså min granne och klassis Kalle som tyckte det var dags för klassen att se på film. Han hade med sig sin stora idol på film; Woody Allen. Fast han hade inte så myket att säga till om, för majoriteten ville hellre titta på Sherlock Holmes.
Som jag sett cirkus tusen gånger, men jag satt med bara för att bota min sällskapssjuka.
Jag ägnade mig åt konst istället. (läs; klotter)
När jag sedan drog mig tillbaka till min lilla lya förväntade jag mig läxläsning, men det blev mer spontana besök. Vi har ju två Kalle, och nu var det nummer två som kom på besök. När jag skulle satt mig och läst igenom min läxa så bidde det istället youtube för hela slanten.
Och när lektionen väl kom så drog den över med 40 min. Och jag var så klart sist (nästan). Ingen större förändring där. Och sen hade jag hört rykten om spelkväll, dit kosan bar kvart i tio. Ja, på kvällen ja.
Vadå åka imorgon, vadå packa i tid?
Nu är du bestämt lite negativ!Jag får väl säga att jag har mer att ge i super smash bros.
Men i Mario Kart, what can I say!
Moahahah.
Jag känner mig duktig, moahaha.
Lite overkill känner man sig ibland när man bara "den banan är si, den är så, du gör såhär".
(försöker hitta en bild på dubbledash eftersom jag inte tog någon själv, google föreslår raskt
Menade du Mario Kart Dubbeldush?Det var väl klart jag menade Dubbeldusch. Varför finns det inga bilder på det??)
Så spenderade jag större delen av den sidan tolv. Efter tolv insåg jag att det nog var dags att packa.
Trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar