SÅ då

nu har jag varit duktig och säkrat om hela facebook när vi ändå är igång och krånglar. BAH, vad grinig jag blir. Kan tillägga att gymmet hade varit roligare om jag kommit i tid till BAUCH SPEZIAL (jag var där men missade början för att hon-rummisen ringde och sa att hon inte kounde komma) så det blev spring av hela slanten. Och lika glad för det är jag, men gladast är nog räääveeen. Nä, asså, jo jag är glad för det, för tränaren är sjuuuukt helt okej jättesnygg.
Ja, jag ska ringa schtinkmeister sen och rapportera, om jag hittar något billigt sätt... hah.
Men det var plötsligt väldigt mycket intressantare att springa än att låta honom se mig svettas, och sen kom han och störde mitt i mitt och Erikas filmväljande. Såklart visar det sig att han sett precis allt och jag har ingen aning om vad jag vill låna, inget nytt sen igår.
Ja, fina fisken skyndar sig hem och gör en intressant sallad som hela två rummisar blev engagerade i och ville ha av. Becouse I am THAT good at cooking. För det är sant. HAHA!
ja, fina fisken var det ja, god natt imorngon ska jag
klä mig
fint....
eh.

Fy fan!!

Jag blir så jävla arg och irriterad och allt som hör dit. Förlåt, nu svär jag, men internet bråkar ovanligt nog med mig. Jag tänkte vara duktig flicka och byta till en proffsigare email, och då inkluderas ju allt som kringrör din mail. Alltså bråkar ALLT med mig. Allt förutom bloggen, för den har jag inte rört haha. Men försök flytta över 100 kontakter. Tjo, nä skojjade bara, det går inte. Undar om det beror på kort tålamod eller instabilt internet. Lesson learned, byt inte email på usb stick, om något förstår hur jag menar. Jag har itnernet on-a-stick. Som José Jalapenjo. On a stick. (Jedd Dunham, gott folk, kolla upp honom)
Nu ska jag bråka lite till och sedan avreagera mig.
Ajö.

Snö och is

Pjaaa, idag kan man inte annat än att konstatera att det är riktigt, riktigt kallt. Det är problematiskt eftersom jag är såpass frösen till att börja med. Det har varit så kallt att till och med snöflingorna trillar ner. Eh, då är det kallt. För att vara här.
Konstigt egentligen, vi har alltid haft över nollan. Som det såg ut idag när jag tittade ut genom köksfönstret var sjön frusen! (Ni vet, en sådan sjö dom dyker upp på stora platta platser efter lång tid av regn)

För att tala om annat oviktigt var jag otroligt blondin igår. Jag gick på en sådan "check up" på gymmet nämligen, och inser när jag kommit dit i god tid för klockan tre, var det egentligen klockan ett. Jag är trög, jag hade missat den. Riktigt riktigt trögt. Men, jag fick en tid vid tre i alla fall som tur är, haha, och det visade sig att check-up-en innebar i princip ingenting mer än att bli iaktagen. För stunden i alla fall. Det visar sig att min vänstra axel är lite lägre än min högra, mina knän pekar vagt innåt och jag skjuter fram nacken förmycket. Det visar sig även att jag har lågt bldtryck, vilket jag har trott att jag har haft högt. Bra, panda, bra. Så nu ska jag träffa en annan persom som ska mecka ihop ett träningspass som passar mina mål och förutsättningar (eeeh?) och dettta ska göra mig till en bättre person!
Nå, det ska bli kul ändå! jag har inte råd till mat och jag tränar flera gånger i veckan, veeeem kommer bli smal å snygg när hon kommer hem?? Haha, fy fan.
På tal om snygg, vi går vidare till uppklädd! Imorgon visar det sig nämligen att vi ska vara uppklädda i skolan, då vi ska leka jobbintervju. Vi ska ha skrivit klart ett cv tills imorrn, vilket jag nästan missat eftersom jag var sjuk i fredags, och sedan kunna svara på arbetsrelaterade frågor.

Nå, nu ska jag skriva klart cv:t och vara duktig häst.
Dagens Hipp Hipp citat:
"jaa, det vi hörde nu var ju Dilba, och det som gömmer sig i det namnet är ju Dill, och det är ju en grönsak, vilket leder oss till babylons hängande trädgårdar, en av världens sju underverk, och sju år, det är man ju när man börjar skolan, och alltså är det PENNVÄSSARE som ska in på vågrät åtta"

Dagens citat

"nicht, du deutshce gesprachen, kinese macht dö"
och
"Draco Dormiens Nunquam Titillandus – "Kittla aldrig en sovande drake" Hogwarts' motto"
Emil, Madde, you made my night. På tal om det hade jag en otroligt underhållande sms konversation med en viss herr kummeltorsk igår natt. Fredag kväll, panda sover, okänt nummer från sverige smsar och väcker. Lång konversation följer och slutligen kom jag fram till att jag är magisk.
... okej det visste ni redan. Ganska oviktigt faktiskt.
Nååå, nu är det kanske en och annan som tittar på klockan, beroende på om tiderna på den här bloggen stämmer eller inte (vilket jag starkt misstänker att den inte gör) så märker man kanske att jag inte är på 90-tals-kalas. Kasst, säger ni. Ja, säger jag.
har lite att göra med igår att jag inte mådde askalas, och att det satt kvar idag. Men jag satt i alla fall med hemma hos Stina (hennes WG ser helt annorlunda ut än mitt) och smakade på deras drickor. Thats right, panda PROVADE. panda är inte modig. men panda smakade ändå!!
Ni förstår, i det här landet har dom ett ölutbud som kallas ALLAN, det vill säga, totalt jävla feteabnormt skitstort. Typ. Och det har hittats en massa öl som inte smakar öl, utan något annat. Och detta provades ikväll. Jag kan säga, panda approves of öl som inte smakar öl utan mer cider...
Borde varit cider då tycker man.
Men nej. Så sitter jag här hemma igen. Fina fisken. Jag dricker apelsinjuice. Askalas. Nää, nu är klockan fel sida tolv igen, god natt, och kom ihåg att lite skit rensar magen ;)

Rullband

10 minutes on rullbandet it is. Igår 10 min, idag 10 min. Det är mer än att sitta still, men jag tror faktiskt att jag är krasslig på riktigt. igår lånade jag hem 2012, och jag har nog inte gråtit så mycket på länge, haha. Jag klarar inte bara att folk adjö-ar varandra och sen dör. Över lag är inte ajö-biten min grejj, men när dom liksom dör och musiken bara DADAADAAAH i moll-minus och alla grinar. Eh, nej, skicka snorpapper tack. Och lite choklad. Och ballerina. Sa jag att allt mitt godis är slut?
Nå, jag är i alla fall inte sjuk som i hosta, snorskalle och feber. Illamående, huvudvärk och rent allmänt kass-känsla tar liksom lite udden av energin och den fina dagen.
Jag ska bara tillägga om filmen, jag var lycklig att jag inte såg den på bio. Och  för att det var strålande väder ute och så fort jag klev ut ur trapphuset flög en massa duvor omkring i bara happy-go-round´. Låt oss toppa detta med mycket folk, inkluderat handsome of the day, på spårvagnen. Det enda som dödade min stämning efter världen-går-under-skojjar-bara-titta-ut-genom-fönstret-känsla var att jag tappade min ena propp till hörgrejjen till ipoden. den fastnade i örat och när man drar ut den flyger den genom luften, ut som en stuntman genom de stängande spårvagnsdörrarna och tryggt ner på asfalten nedanför. Bing, nästa station är....
Ja, en utan min ipod-hör-propp i alla fall.
Usch.
Ikväll ska det tydligen vara 90-tals party någonstans, och jag är lite småpepp på att gå faktiskt. Låt oss hoppas att hjärnan contra kroppen är på min sida ikväll då, och låter mig ut och träffa folk. Hade varit trevligt.
Ciao då :D

Friends

Jag vet inte hur det är med er, men att sitta hemma precis hela dagen för att man mår mer eller mindre inte okej, känns inte bra. Jag har suttit och tittar på i princip hela säsong 4 med Friends (bara en skiva kvar) som min trevliga rummis lånat ut. Jag har damsugit överallt och diskat. Jag har tagit en dusch och jag har bäddat sängen. Just nu funderar jag på att köra igång en vittvätt men jag vågar inte, för jag känner inte tvättmaskinen ordentligt. Jag träffade den som ska flytta in istället för den nuvarande han-rummisen vid brevinkastet där han flyttade möbler. Jag har slängt soporna.
JAG ÄR SJUKT RASTLÖS!!!!
Det funkar helt enkelt inte att må dåligt. Jag tar det inte. Okej, jag mår bättre nu, och jag har haft precis hela dagen på mig att krya på mig och utföra allt i lugnt och sansat tempo. Jag är ingen sitta-still-och-tyck-synd-om-dig-själv-tjej. I don't work that way. Nu är klockan tjugo i sju på kvällen och jag känner att jag inte åstakommit ett jota. Jag ska ta det lugnt, det är planen. Men detta harvarit en bortslösad dag. Big Time.
Jag måste i vilket fall som helst till gymmet och lämna tillbaka en film så jag kan väl lika gärna springa lite?
Snälla?
:(
JAG är OTROLIGT uttråkad.
Jag ska laga riktig mat ikväll.

Sjuk

Jomen jomen, idag är jag sjuk och min mail bråkar med mig så jag ahr problem att sjukanmäla mig. Jag hann i alla fall köpa springskor och springbyxor innan jag brakade ihop haha. Prata med mig för idag blir jag hemma *sadface*

Bildbevis

Jag måste bara bevisa att jag fick ett survivalkit. Jag vet, bilderna är abnormt stora och är jobbiga för sidobarerna, men det kommer snart gå över ;) Nå, detta väntade i brevlådan ;o

Did I say I love you? :*

Fina fisken

Jag kommer helt klart inte kunna gå imorgon. Och min mejl bråkar med mig, kan det bli bättre? Nå, jag ska kräva bilderna snart.Jag är väldigt trött och ska numera göra läxan. Klockan är bara tio, det är bara att hugga in på grammatiken! Dålig planering I know, men jag har så mycket för mig på något sätt. Idag var jag duktig förstår ni, jag gymmade igen. Jag sprang på löpbandet i 35 min utan att ens bli anfådd, och sedan insåg jag att magen tar fina mängder stryk av att inte bli använd till mer än att skratta. Situps, here we go. Pain, I gots it. Och bara så att alla vet, min blogg innehåller en massa slarvstavfel, eftersom jag lånar internet av min hon-rummis fortfarande och jag tycker att det är oartit att sitta för länge så jag är dålig hest och stavar slarvig och publicerar istället.
Kass prioritering.
jag har lärt mig ett underbart ord:
Pferdchen=pålle
HAHAAH!
jag älskar ordböcker :')

Underbara vackra flicka!

Emma, du är fin som snus! Idag när jag kom innanför dörren i trapphuset stack det ut ett stort grönt inplastat paket ur vårt lilla brevinkast. Ett survivalkit från Sverige. Fina flicka!
Jag ska visa bilderna sen, när jag har fått tag i dom ;)
<3 Söta fina konstiga svenskar, skicka mer brev!

Köln Dome

Snabbfakta:
Köln Dome sägs inehålla kvarlevorna eller vad det var efter de tre vise männen. Den började byggas under 1300 talet, men bygget blev uppehållet då och då av pengabrist och dylikt. Anlednignen till att den byggdes var just de tre vise männen och alla pilgrimmer som sökte sig dit, så man bestämde sig för att bygga en byggnad värdig de tre vise männen. Den blev dock inte klar för än på 1800 talet, och än idag är den ett renoveringsprojekt för gudarna eftersom den är byggd av sandsten. Det finns ett talesätt som säger att när den är färdigbyggd/renoverad går världen under. Positiva framtidsutsikter ;)

Jag älskar den byggnaden! jag bara älskar den, den är allt jag tycker att en kyrka ska ha! Quasimodo som jag inte kan stava till hade nog inte tyckt att det är ett så dåligt alternativ. Det är 553 trappsteg upp sägs det, och jag gick upp för alla! Vi såg klockorna och var i en slags balkongbur cirkus 95 meter ovanför marken, och själva spirorna som gick ovanför oss är 157, 31 m höga. I love it. Sedan när vi började gå neråt igen stannade jag och Kerstin till vid en dörr. Man blir sjukt snurrig av en spiraltrappa med 553 steg.... Och så, sådär 50 m ovanför marken, med en dörr utan dörrknop mitt i en uråldrig trappa, började något spela på andra sidan dörren! Det lät som en speldosa, eller som om någon spelade på de ljusa tonerna på ett gammalt piano! Gudis!
Jag kom fram till den oromantiska versionen att det antagligen var ett rum närliggande kantorn, men tänk alla magiska historier det kan komma fram ut det där! Ett låst rum, någon ensam bortglömd kärlek spelar på sin speldosa, en melodi som för hundra år sedan var "deras sång". AAAAAAAh, jag är trött idag.

Jag ska ha tag i lite bilder därifrån, så ska ni få se vad jag menar ;) Men lite coolt är det, att trapporna är så flitigt använda där uppe att trappstegen börjar bli urholkade ;)

Köln stiger

Ja, helt klart! underbart, underbart, underbart! Vi var på ett museum med skolan idag, men vår händiga lilla Malin hade med sig ett häfte om Köln med massa bra tips. Såsom skiv och musikaffärer, shopping, umgängesliv och... TADAAA!! musseetips! inget skämt, men museet var bästa hittils! Köln förstår ni, har...wait for it.... ett chokladmuseum! (vi ska dit) och Köln Dome. (lägg till en liten trumvirvel, fanfar, änglakör och en drickapaus)
Efter den gemensamam turen på NS-museet hade vi lunch, och sedan free time in Köln. Jag gillart. Jag åt en enorm (!!) schitzel till lunch, och sedan tvingade jag resterande grupp att följa med till kyrkan igen hehe. ja, degradering att kalla den kyrka, och jag är lite uppe i varv, men det var fina fisken.
Vi var inne i den innan vi gick till museet en snabbis. Jag han inte mer än gå in en bit i kyrkan, inse att jag ska flytta in där, och sedan blev jag haffad av någon som varken kunde engelska eller tyska. Spännande. "Mii, picturreee, yoouuu liiikee?" Visst visst, why not tänkte jag. Det visade sig att jag skulle vara med på bilden, med en av farbröderna. Hurm. Han gillar visst svenskar, för det kunde jag i alla fall urskilja. Hum. Sedan blev jag räddad av svenska truppen som kom, dvs, 7 blonda svenskor till, och jag slapp bli fotad mer! hahaha, men intressant var det!
Andra gången slapp vi det, men utsattes istället för motion.

Glömska björnar

ja, den här pandan är inte på hugget idag. Men kom på som jag kanske glömde säga, har fått en praktiskplats nu, den första i alla fall. Jag kommer att hamna på en Katolsk grundskola i Derendorf, behändigt, eftersom jag bor i princip två kvarter bort. Askalas!

Skoldagar

Det är ganska korkat av mig att sitta på plats och känna efter hur trött man är. Söndagen flöt på fint, det blev ingen träning men utsökta pannkakor (hahha) och ett biobesök. Ganska intensivt om jag får säga det själv, vi fick leta upp någonstans dom visade filmer på orginalspråk, vilket innebar ca 40 min resetid och panikuttag av pengar. Det första dom sa var att filmen (gemensamt) skulle kosta 18 (vi hade 17) och vi fick springa och ta ut pengar, för att sedan få priset 16. Fantastiskt. Vi såg filmen Black Swan, en balettfröken men allvarliga psykoser, men den måste sägas att den är intressant, och läskig.... Speciellt när hon står i ett mörkt kök, hör "sweet child", ser mamma i dörröppningen och typ, skriker. Blä, jag hoppade till fint där haha!
Måndag påbörjades dåligt. Jag gick och lade mig tidigt söndag kväll för att vara pigg och glad måndag morgon, men försov´mig ve och fasa! Hur fan, ursäkta, kan man försova sig när man gått och lagt sig så tidigt, och ändå vara trött!!!! Så arg jag blev på mig själv, men åtminstånde missade jag inget viktigare så till vida att jag kunde skriva av vad som sagts. Men vi har helt enkelt underbara lärare, det är helt enkelt roligt med skola, även om jag är så himmla drygtrött. Just nu sitter jag och snyltar på skolans internet eftersom jag fortfarande inte fått tummer ur (jo, men jag ska gripa till med lite våld snart) och fixat det på riktigt.
Jo, igår också kom jag på, var vi på Ikea, trevlig trevlig, nu har jag köpt köksartiklar så som VISPAR, potatisskalare, en riktig stekspade och köksknivar. Sådana elementära saker saknades i vårt kök, buhu. Nå nu finns dom, och nu ska dom användas! Upptäckte dessutom att jag ska köpa springskor kan man kalla det, för jag avr på gymmet igår. Jag blir lite stolt över mig själv, jag gjorde sån cyklaskitemojs i en halvtimme och har ingen träningsverk alls! Jag till och med sprang cirkus en halvtimme också! No sore mucles, det är fina fisken, och min engelska är inte på topp för min hjärna är mos. Nu ska jag hem och fylla på kylen och magen och sen blir det Friendsavsnitt för hela slanten.
Tjullu!

Intressant helg

Ja det har det onekligen varit en itressant helg. Först kvällen på Matteo med töserna, sen dagen efter, i fredags, gick vi till Altstads igen och hammnade på en urfin Italiensk restaurang med en från klass B och hennes rumskamrat från Hostel där hon bodde. Det var en irländare som var här för båtmässan över helgen och vi hamnade i en lång diskussion om zombies, filmer och dylikt. Väldigt trevligt faktiskt. Sedan trallade resten av kompaniet in på en kareokebar igen, och jag började gå hemmåt med denne irländare och rummis i sällskap, och kom hem vid elva. sent sent sent :D men itne för en fredag. Igår däremot, gick vi på s.k. Sightseeing jag och min hon-rummis. Vi hamnade på Arcaden, alltså ett slags shoppingcenter som jag itne kan stava till, och hittade Mediamarkt där vi försökte skaffa internet till mig. Hittils dödfött, vi jobbar vidare på det.
Sedan skaffade vi köttbullsingredienser, och efter att ha lånat film på vårt gym och sett den(Whiteout) och Stolthet och fördom gick jag ut i köket och gjorde hemmagjorda köttbullar och potatismos och sås. Hemmagjort, sa jag det? jag är bäst :D ska försöka få tag i bilden från vår måltid, som de höll med om att den skulle dokumenteras. Sedan avrundade vi kvällen med en planerad barrunda, från han-rummisens sida. Vi hamnade på en Gaybar där det endast var tre tjejjer, jag och rummisen inräknade, och resten +40 homo killar. Fin tanke, men lite udda och lite overklig och lite...obehaglig klockan ett på natten haha! Så vi gick vidare till Altstadt för att hitta något men vi gick faktiskt aldrig in någonstans och gick hem igen vid halv två efter en tvångsintagen pizza fån han-rummisen. Klockan två sov alla gott hemma och nu har vi vaknat, ca 11.30 och nu ska jag laga pannkakor till frukost! Tjingeling!

Apelsinjuice

ja sådant går åt när man inte tycker om den tyska mjölken. Men det var inte det jag ville prata om, behövde mest fylla ut titeln. Igår glömde jag att säga, vägrade min spårvagn komma! det var lite irriterande att stå i kylan i tjugo min, se att man är jättesen till träffen och sedan få ta en annan spårvagn (som det redan hade gått två gånger mot dit jag skulle) och något försenad traska in på köningsalle. spännande!

Ampö Ampö

Mest för att det kändes bra att skriva. En trött panda intar skrivbordet, försöker skriva vettiga saker, men har för dagen konstaterat att hjärnan är mos idag. Jag tänkter på tre språk samtidigt som jag försöker konstruera en vettig och korrekt mening på det språk som för tillfället används. Det blev ingen sen kväll egentligen igår, vi käkade på ett ställe vid Heinrich Heine Allee som heter Matteo, hur mysigt som helst. Det var jag och några tösor från klassen som började kvällen där. Vi satt till ca klockan halv nio, nio och diskuterade ungdomliga saker som P4 dokumentär, tysk grammatik och likvärdigt medan vi intog våra måltider och somliga drack vin. Jag är helt nöjd med att det här stället, till skillnad från bryggeriet vi var i första gången, hade cola som var billigare än öl, for once. Hade blivit cola i alla fall, I dont drink, men ändå någonstans, det känns lite... orimligt...
Nå från en sak till en annan, nej faktiskt samma sak, men efter detta knallade jag faktiskt hem till mig, medan resten gick till en liten kareokebar längre nedåt gatan. Jag var så otroligt trött och det var sjukt mysigt att gå faktiskt. Gick hela vägen från restaurangen i Altstadt till Ratherstr. där jag bor. Fina fisken, fullmåne och lite random musik. Kom hem innan spårvagnen hann i fatt mig (kollade tidtabellerna jag gick förbi, jag låg två minuter före hela kvällen haha) men sen hamnade jag vid datorn och sen med läxan. Tolv är sent så då skulle jag sova, gnodd!

Hanuta och O2

Nå nå nå. Irriterande.Min tillgång till internet äro ännu bristfällig. För att vara formell. Men jag måste säga att jag har haft ett par trevliga dagar sedan sist, förutom internet. Jag har faktiskt tagit mig igenom de senaste dagarna av undervisning med något som jag vill kalla .... ja, jag förstod allt som sades i alla fall haha! Jag ska i alla fall passa på att förklara att Hanuta är mitt nya favoritkex, och O2 butiken som står på min svarta lista. hanuta är typ ett kex med nutellaliknande choklad och lite hasselnötter och dylikt, som en liten dubbelmacka. O2 och jag kommer som sagt inte överrens, dom skulle ge mig obegränsat internet under resterande snart 5 månader. Nå, det visade sig att dom inte tar visa, sen var det något om banknummer och sen något från chefen som sa att Leider Leider, nichts nichts. Nä, men han sa att det inte gick. Jag är bara lite bitter, och då ska jag säga att det var ännu värre. Som det humör man får av att inte ha ätit sedan frukost (och att klockan var ca 18.20) att saker inte funkar som man vill, och att det visar sig att jag gått genom konstant spöregn fram och tillbaka från banken för att få höra att jag gjort fel, ja det tryter på tålamodet. Men jag var en duktig björn och log, tackade och drog hem. Palla.
Nå, i vilket fall som helst är skolan hur roligt som helst. Våra lärare, nu har vi en till, är otroligt trevliga och pratar väldigt mycket... och ganska fort hehe. Jag kan säga att det stryker självförtroendet medhårs när man förstår vad dom säger när dom smattrar på om grammatik. Mitt självkänsla spinner at the moment.
Vad som också är väldigt roligt är hur underbara rummisar jag har. Det är verkligen härligt när dom är såpass öppna och sociala, igår fick jag hjälpa min hon-rummis att färga håret. ´Lite modigt av henne, eftersom jag aldrig färgat håret på någon innan, men det var en hypotetiskt ofarlig färg haha. Dagen innan dess fick jag hjälpa min han-rummis att "sminka sig", kanske jag redan sagt, men att det skulle se ut som han gråter med kajal haha. Och sen fick jag fota resultatet så att han kunde göra ett avskedsevent till sina vänner med bild, eftersom han ska lämna Tyskland för varmare länder.  Och igår hjälpte dom mig med läxan, att kolla att jag använt rätt ord och lite grammatik i en läxa. Helt okej trevligt om jag säger så.
Nå, idag träffade jag även en journalist(-to-be?) som skulle skriva en artikel om IS Dusseldorf, och någon med ankytning till värmland. Han, den trevliga människan, bjöd på varm choklad  och frågade ut mig om skolan och allt som hör till i en artikel. trevlig trevligt faktiskt, made my day sen, när jag mötte Malin, en klassis, och hade sällskap hela vägen till skolan med ett kort avbrott vid McDonalds. Fina fisken.

Nå, nu är det dags för en snabb påklädning och sedan bär det av på kareoke med så många klassisar vi lyckas skrapa ihop. Nästa projekt; hitta till Starbucks på Köningsallé......

Fitness First

Som det kan gå, som det kan gå. Idag var första RIKTIGA skoldagen, vi har till och med fått lite läxa. Vi har hur härliga lärare som helst, han är som en ny filosofisk undulat (min gamla lärare som ser ut som en undulat, hur underbar som helst) som viftar, gestikulerar, blandar in lite märkliga ord och massor av humor. Man lär sig en hel del haha. Och så korta dagar vi har ändå! Tre timmar?? jomen jomen, jag är trött, har köpt ett gymkort på ovannämnda gym, Fitness First, på en bra deal för sex månader he he he, och köpt ett doftljus som luktar apelsin nom nom nom :D

NÅ jag är trött, orkar inte skriva något, men pilates är skittråkigt bara så alla vet ;) en gång är ingen gång så nu ska jag skaffa fina springskor och kubba i ett år.
Ciao.

Hur en panda bor

mitt  rum, från en osmickrande, förminskande vinkel....

mitt kök, typ

 

Post Scriptum

säkert välstavat som en gnu, men likväl det jag är ute efter. Ps.
Nå, jag glömde säga att eftersom min han-rummis ska sticka till australien snart så han håller visningar till som tätt för att hyra ut sitt rum. Det vill säga en kom och kolalde igår (städa städa städa) en kommer tydligen nu ikväll (städa städa städa) och en imorgon. WOHO! den idag är tydligen spanjor eller någor sånt tror han hahaha! hoppas han kan engelska i så fall :S

POSS HAAJJ

Well Well Well

Jag har haft två mer eller mindre intensiva dagar. Känns det som. Jag lovar att det inte är sant, i söndags hade jag verkligen INGENTING att göra. Kommer inte ihåg om jag redan skrivit om lördag, men jag har en liten historia om den med. Det var nämligen så att min han-rummis skulle ut på gaybar. Ja, lite coolt och lite skrämmande. Han och hans tjejkompis satt här först och förfestade så att säga. Det dracks cirkus en och en halv flaska vin innan utång halv ett på natten. Tjejjen var faktiskt riktigt riktigt trevlig, vi började diskutera musik och tråkade ut han-rummisen som lyssnar mer på elektro än rock, och vad-vad-dom-nu-heter norskt elektroband som uttalas som norska versionen av Röksvamp. Typ. Det och ace of base. Sen när dom gick vid halv ett stod rastlösheten och knackde på min dörr och ville in. Jag skulle nääääästan följt med dom känner jag, men det la jag faktiskt ner. Jag kände liksom att jag var lite... lat... och ofräsch och allt sånt viktigt som man INTE vill känna sig som när man ska ut xD nå, kom inte i säng förrän klockan två, och vaknar av tåv fantastiska mardrömmar. Jag är magisk.
Den ena handlade om zombies som jagade mig och bet alla, klassisk zombie epedemi. Sannolikheten att jag till slut fick en sådan dröm, efter alla dessa zombie filmer och spel, kändes väl lagom stor när jag varit xbox fri i en tid, och befinner mig i Tyskland, där allt händer...
Nå, somnar om, för att mötas av en ilsken folkhop som försöker döda mig och min lada, som jag av någon anledning klär in i gardiner inför ett kalas. Men jag hinner inte mer än till sista fönstet på övervåningen (eeeh) förrän folkmobben har nått fram till mig med stenar, STORA stenar, som dom tänker döda min lada. med. När en kvinna i röd klänning klättrar upp till mig vaknar jag, fruktansvärt grinig, klockan nio. BAH. Och eftersom min han-rummis antagligen sover vid det här laget får jag smyga runt, tills jag tröttnar vid elva och går ut och går. Tänkte väl att jag skulle ut å handla lite kvällsmat och frukos, men ICKE, allt är stängt. Så igår lärde jag mig att det är stängt överallt på söndagar.... jag var bara lite hungrig :)
Sedan mötte jag upp ca 13 av tjugonånting klassisar utanför skolan, och vi drar iväg till ett bryggeri för att inta lite mat och dryck. Bara så ni vet, min cola var dyrare än ölen......

Nå, idag inleddes dagen av en mardröm om spindlar som kröp över mig, och jag vaknade avv att jag slängde med armarna och försökte få bort dom. Jag har blivit våldsam sen zombierna he he he xD
Nå, sen när man inser att man vaknar för tidigt och inte har något att göra blir man rastlös....
Sååå jag kom tidigare till skolan, och märker att man måste klara ett blondintest för att komma in genom dörren: trycka på ringklockan ;)
det tog tre hela personer att komma på det, och sen upp i klassrummet för att sitta och bli informerade en hel förmiddag. Sedan intogs det lunch på restaurang svanen med tysk stavning som jag inte ger mig på, och vi hade otroligt roligt och väldigt god mat he hehe!
och sen det alla var oroliga för.... upp till bevis! diagnosen är hell on earth, jag började med skriftligt där man skulle göra lite grammatik och skriva ett mejl (huuuu länge seeen), och sen prata lite tyska med en lärare. Jag hamnade i gruppen som representerar vanlig matte och inte snabbmatte, som den andra gruppen representerar. Otroligt skönt för dom hade mycket svårare, och lite av en besvikelse eftersom jag vill lära mig så mycket som möjligt. Sedan efter fem så promenerade jag hem istället för att ta spårvagnen, framför allt eftersom jag var ute och spatserade med två klasskamrater bitvis.
sista biten hem lyssnade jag på Jo Nesbo - Snömannen. FY FAN vad den är bra. I love it. Jo nesbo är fucking magisk, läs eller lyssna på den, det är en order!
Och ikväll kommer min hon-rummis hem från österrike och sin skidsemester, och ska därmed få tillbaka sitt internet. Jag ska köpa eget imorgon känner jag, hoppas jag, men tvivlar på att det faktiskt blir av. Nå,

Meningslös dag

Min dag har varit fantastiskt händelselös. Eftersom trippen till Ikea blev inställd för dagen satt jag och skrev/ritade till klockan två, då min ritplatta begick självmord. Taskigt....
Så då bestämde jag mig för att knalla in till centrum, istället för att ta spårvagn. Sagt och gjort, och dagens skörd blev två lådor. woho. Men dom var billiga!!!
Nååå, jag är hungrig, men precis nu stängde Netto (jag hade ändå inte orkat ut och springa med min träningsvärk heee) och jag har kvar grönsaker, makaroner, äpplen och apelsiner. Salladen jag gjorde är slut. Bah.
Nå, den som har några bra namn på lager till min bok kan slänga hit dom, jag behöver alla jag kan få, jag lider av TOTAL namnbrist xD

Frukost

Ja mina damer och herrar, idag bär det av till IKEA. wow. Det finns faktiskt i Dusseldorf.
Men på tal om den gårdag jag aldrig berättade om, så var den faktiskt riktigt angenäm, bortsett från all träningsvärk som ivolverade ALLA stora muskelgrupper. Buhu....
Nå, jag träffade en av mina blivande klassisar, en Stephanie nånting från Stockholmsområdet. Jag lärde mig åka spårvagn, hitta till skolan, hitta i centrum (någorlunda) och lärde mig att hon om någon kommer att hamna i den avancerade gruppen, vad hon än säger. Hon har förutsättningarna med sig och pratar redan somen av folket. Det är henne jag ska till Ikea med. Kommer bli askalas.
Och förutom det spenderade jag min kväll med att göra en ytterst god (jag fick medhåll av min han-rummis som jag lärt mig heter (åtminstånde uttalas) Jochen) pastasallad med kycklingbitar och vitlökssås. Nom nom nom. Och min övriga dag spenderades med att så smärtfritt som möjligt försöka sätta mig ner och skriva på min bok. Det är roligt faktiskt, även om jag fastnar hela tiden, och INGEN av mina karaktärer har namn typ. Så nu har jag bestämt mig för nååågra namn, men inte dom mest avgörande. Några bra förslag?

Min huvudkaraktär är en ond kille, så jag behöver ett Bad Guy-namn. Som det ser ut just nu lutar det mot Cole elle Ruther. Jag ska stå ut med namnet genom hela boken också haha. Men jag håller på med en rolig, DOCK meningslös uppgift, om kungarikets drottning; jag målar henne. Jag gillart, men det är sjukt svårt, eftersom några färgläggnignsdelar blir mer realistiska än själva teckningen. woho.
Nååå, inget Ikea för mig idag alltså, om jag inte hittar dig själv. Jag är inte så modig men jag behöver lite smågrejjer:
1. en kudde
2. en riiiktig kökskniv.
3. smålådor

Typ. Det är vad jag behöver. Vad jag tänker på mer är lite värmeljus, tändstickor, lite väggdekorationer, tejp, en stor skål. Ja lite smått oviktiga saker!
Jag hittade "svensk" choklad igår! Marabou mjölk choklad, KING SIZE. Happyness in a box. Nästan.

Nå, nu ska jag återgå till mina flingor, min drottning och facebook. Talk to me people, I miss you.

På begäran

Okej, i framtiden lovar jag att kanske våga korta ner mina blogginlägg. Problemet är ju bara det att jag inte har internet hela tiden, och det händer så mycket varje dag....
wall of text, its my thing.
MEN jag ska bättra mig. lite. trevlig läsning haha!

Tokiga tyskar - wall of text 3

12e januari 22.22 (haha)

Idag har jag som sagt varit duktigt. Jag fortsatte med det, för när min hon-rummis (jag vet fortfarande inte vad hon heter haha) kom hem sa hon att hon skulle gå och träna och undrade om jag ville följa med. Först ville jag inte, men sen kom jag fram till, äsch man sover bättre efter lite slit. Så vi sprang iväg, det var faktiskt riktigt nära, och hamnade på ett ställe som heter Fitness First, längre ner på Ratherstrasse bara. Det var fint och modernt och någon visade oss runt, och det var sjukt mycket folk och ingen visste någonting. Hur som helst kom vi in på ett klassiskt friskis och svettis pass av självaste Satan Himself. Vi hade en såndär liten pall och en vikt. Hon gav mig en 2,5 kg vikt, men den kändes lite lätt ett tag. I och för sig, det gjorde den hela tiden, till nästa gång ska jag nog öka på lite. Nå, vi följde den här tränaren då, och idag har jag lärt mig att jag har noll koll på koordination. Armar och ben hit, sen dit, runt och upp såhär, ni vet, som en svaaan. Och så vidare. Jag förstod faktiskt vad tränaren sa hela tiden. Plus att jag såg vad dom andra gjorde. Så det var någorlunda smärtfritt.

Men en hel timme med satan ska jag säga dig, det är inte alla som vågar det. En tysk satan, dessutom! Men till skillnad från Höganäs, TACK och lov, var det inte små fönster som dom andra gymmande monstren kunde kika in och skratta åt oss genom. Jag och min hon-rummis gjorde så gott vi kunde, med en tjusig utsikt på rummets tredje och sista manliga deltagare. Korta shorts som helt enkelt drogs in mellan skinkorna. Hela tiden. Väldigt mycket nom om jag får säga det själv. Jag vågade inte fråga henne om hon sett honom. Det fick vänta. Sedan efter satan-passet (som faktiskt var ganska roligt, eftersom jag inte blev så trött som jag trodde, och jag hängde med ganska bra på slutet) skulle vi höra efter vad månadskortet kostade. Innan vi fick någon att hjälpa oss, kanske 15 minuter senare, satt vi mitt i gymmet på en soffa. Dom är riktigt onda, om man varit duktig häst och gymmat så har dom en trappa ner till omklädnignsrummen, vilket i sin tur innebär att när du äntligen bytt om med dina ömmande muskler måste du upp för trapphelvettet igen. Masochist tyskar.

Nå, sen när den här nissen kom fick vi reda på varför dom ville vi skulle komma och hälsa på och prova på innan dom sa priset; 50 Euro i månaden. No way.

Så vi spatserade hemåt med ett gratispass smärta i bagaget och började prata om typ städer vi kände till i varandras länder. Hon visste inte vad Kreuth är. Lite roligt, för det är typ det enda jag känner till haha.

Så väl hemma kastar man sig in i duschen, fy fan vad skönt och fy fan vad drygt att försöka lyfta armarna över huvudet. Paaaiiin. Sen var det dags för käääk, vilket åter igen blev makaroner för jag vill spara min bagett till imorrn bitti. Netto stänger åtta och vi var hemma nästan nio. Så visade det sig att han-rummisen var hemma också. Han stirrade på mina makaroner. Vad är det för fel på makaroner? En lång matdiskussion senare har han gjort i ordning en färdigpizza. Alltså, varför behålla en färdigpizza som den är? Lök, bacon och sen lite ost och kryddor, och TADA, hans pizza var ätbar. Har jag sagt att han är healthfreak? Märks inte det på pizzan, haha.

När hon-rummisen kom in i köket och pratade med oss kom vi fram till att vi ska leta rätt på ett billigare gym, och det han föreslog hade bara sån maskinträning. Bara jag får springa så, sa jag. MISSTAG. Nu börjar det planeras att jag ska ut och springa på söndag morgon med han-rummisen. Jävla optimist xD men ja, kanske det kanske. Men det är inte kul att springa i sällskap tycker jag. Faktiskt. Då springer jag hellre på löpband, eller själv. Ego jag vet, men det är inte kul att hålla en kickboxare/springer-varje-söndagmorgon/”det är fin utsikt från kullen”-han-rummis tempo. Inte lätt alls. Case closed. Nu har jag börjat läsa hans andra bok, ”Citboy- beer and loathing in the square mile” av Geraint Anderson. Den verkar faktiskt skittråkig, men jag ska ta mig igenom även den här. Det handlar om börsen, upp och ned gång och alla dessa jävla människor i kostym på knark. Av någon anledning verkar dom här böckerna jag får låna handla om tvättäkta arslen, rent ut sagt. Jag orkar inte riktigt.

Nyponblod

Mitt bloda och ytterst osmakande Te. Akta er för den....

Fruktte med eftersmak av blod....

jaaa, som det kan gå. Jag tänkte efter som han-rummisen tjafsar om te hela tiden så är det kanske dags att visa att jag VISST kan dricka te. Mitt te.... men uppenbarligen inte tyskt te. Skogsbär från Lipton is the shit säger jag er. Med de viktiga ingredienserna mjölk och socker.
Det här teet, "Fix Waldbeere" smakar med nyponsoppa, är rosa och ger eftersmaken järn. Mina damer och herrar, jag sa det! JÄRN! usch jag saknar svenskt te. Ännu en sak jag vill ha hemifrån. Listan börjar arta sig efter tredje dagen i landet:
1. marabou (daah)
2. creme fresh
3. Skogsbärste!!!!''
4. mjöl. Skånemejerier <3

Ja, det ser faktiskt ännu mer ut som blod nu när jag pressade ur det sista ur tepåsen..... mums..... och jag har 19 påsar kvar. Hoppas rummisarna gillar blodiga nypon. Det kändes som om jag dödade något när jagtryckte på påsen! Huuuu:.... :S

Okej, förutom obehagliga fakta om min teupplevelse i tyskland så har jag varit en duktig flicka idag.... Jag har sprungit runt som jag sa. Det regnade väldigt envetet kan jag säga. Små små små droppar som blöter ner allt. på ditvägen var det inte så farligt faktiskt, jag gick genom en underbar park innan jag kom till centrum, och en gata med i princip bara brudklänningar. Jättevackra och ett skitbra riktmärke! HAHA!
Nå, mina riktmärken var bland annat ovannämnda, men även en kyrka som det finns så fååå av i Dusseldorf haha, men det visade sig vara en bra idé :P
Jag var in på HM en sväng men efter lite strosande kom jag fram till att det inte var lönt att köpa något riktigt än. Men jag hittade en magisk (som jag) bokbutik! övervåningar, undervåning med rutschkana ner, och massa, massa, MASSA böcker. Makes a pony happy....
Trevligt trevligt, jag hittade en bok jag faktiskt ville köpa, en på tyska som heter Der Ubergang (med tyskt u med prickar på som min dator gett upp om) av Justin Cronin. Nom nom nom, det här ska bli NAJS. Usch vad mitt te smakar illa, buhu.
På vägen hem var jag sjöblöt. Sista biten (när jag gått fel för andra gången) gav jag upp hoppet om min halsduk och packade ner den i väskan, klok som jag är och tog med den. Mina skor läckte, myna byxor var sjöblöta och mitt hår betedde sig som en katt som höll på att dränkas. Kan ni tänka er den synen på Dusseldorfs gator när det börjar skymma. Hilarious....
Nåå, sen går man in drippande våt på Netto, och funderar på vad man ska äta till kvällen. Dom har inget riktigt godis i mina ögon, inget lösgodis över huvud taget (men alla klassiska amerikanska godissorter som till och med vi har) och bara oäkta pringles. Juste, läggs till på vill-ha-från-sverige-listan. Woho!

Mitt blodiga nyponluktande märkliga skogste ska nu på besök till reningsvekret efter en tuff färd genom avloppssystemet. Vi ses, mina vänner, nu ska jag döda.

Studentdiet

Nå, jag ska laga makaroner. Lunch, yum yum yum. Jag har precis slösat bort en massa timmar på absolut ingenting och nu är det dags för lunch. Jag tänker faktistk vara duktig flicka och gå ut i regnet sen. Jag måste in till centrum ;) Och så står jag där vid diskhon, som den självutnämnda diskmaskin jag är och kommer på två saker. Först, jag saknar mitt Xbox. Sen, att man absolut inte kan ta med sig ett xbox i handbagaget. Och att jag behöver en tv till den. Jag saknar mitt gamla Nitendo 64 också, jag tyckte att den kunde funka i alla fall en liiiten stund innan jag åkte.
Just det, nu kom jag på en sak till. Ambulanser gilalr att åka förbi här, men den verkliga frågan är: Varför har tyska ambulanser trestämmiga skrikhorn? tre nyanser av smärta, vakna tidigt och vårdslöshet i trafiken. Svenska har väl bara två? Eller är jag helt ute och cyklar på hal is haha?

 Nej, tillbaka till makaronerna. Ses flickor o gubbar!

Kalmarit

Aldrig att det heter så! Det heter ju DOCK inte kalmarit (eller kalmarist för den delen)!!! Robin tycker att någon från kalmar är en kalmarit. NEJ! Det låter som om denna någon är någon som tror eller inte tror på Kalmar. Som en Anti-Kalmarit. Puckobruden gjorde sedan ytterligare ett exempel på varför det skulle kunna heta så; Malmöit. ICKE! Malmöbo om jag får be. Så nu har jag gått ur rage-mode igen, och nu kan jag återgå till det riktiga bloggandet. Feel the love, jag tillägnade de första skrivna raderna till dig. Använd kommatecken!

NÅÅÅÅ, jag har varit duktig. Jag berättade ju om den där engelskaboken jag fick låna (Chelsea Chelsea Bang Bang) och den blev faktiskt bättre. Första kapitlet var otroligt avskräckande, hon sprang runt och kladdade på sig själv ett helt år som åttaåring (och hon beskrev detta nogrannt) och var otroligt ohyfsad mot sina föräldrar. Hon svor och skrek och bettedde sig som en jävla snorunge, och helt ärligt, även om mycket kan vara sant så känns det ändå som om hon har gjort om sig själv till en miniatyrvuxen. Man kan kalla hennes bok en anekdot-samling, bestående i princip enbart av practical jokes i bloggformat och rent allmänna äckelförklaringar om sin korkade pappa. Ja, jag läste ut den igår. Jag höll på till klockan ett på natten. Det kändes bra ändå, och jag var t vungen att förklara för herr-rummisen att jag inte kan lägga ifrån mig en bok mitt i. Okej att strunta i den efter de första sidorna, men inte mitt i, som i hundra siden in, hundra sidor to go.
I vilket fall har jag utnämnt mig själv till diskmaskin, för något ska jag ju ha att göra haha. Och så brukar jag sitta och titta på medan herr-rummisen lagar mat. Jag hade inte tänkt att bli mätt egentligen, jag tog mitt äpple (som var NOM NOM) och en chokladruta som han bjöd på. Det visade sig att den smakade som en blandning av chokladkalender och euroshopperchoklad för fyra kronor. Haha.
Nå, när han lagat klart frågade han om jag ville ha mat också, men helt ärligt, och väldigt, väldigt konstigt, blev jag mätt på mitt äpple och chokladrutan. Jättemätt. Jag bävar inför framtiden. Men vi kom i vilket fall som helst fram till att i helgen blir dett köttbullsdags, och han ska göra potatissalladen. Potatissallad. Det känns inte helt rätt men det är tydligen vad dom äter till köttbullar här. Jag ville göra mos eller vanliga potatisar T-T
Inatt drömde jag om alpackor. Jättestora och jättetaskiga alpackor som jag inte minns vad dom hette. Och sen drömde jag något mer nu på morgonen och idag var det faktiskt rent av omöjligt att sova läng(re än till tio)e. See how I did that haha? ;) XD Stephen Lynch, My hero...
Så idag är jag åter igen ledig. Jag funderar på om man faktiskt skulle ta och skaffa sig ett tyskt simkort och fån (telefon, get used to it) och hitta ett bibliotek, ett gym elller åtminstånde en springrutt, och sedan om man skulle försöka leta sig in till centrum. Rent allmänt.
Sådär, all done for the morning!

Ajö!

Tomma väggar

Jag behöver mer prydnader. Jag har fått största rummet av de tre, men det är ganska kalt här inne. Stenväggar. Just nu, verkligen jättemycket just nu lyssnar jag på Lamb of God, och upptäcker att det piper någonstans i närheten. Och det går i samma tonart som låten. OMG vad irriterande. Det skulle ju i och för sig kunna vara en granne som bestämt sig för att hämnas för att det är så lyhört och jag lyssnar på ond musik som han blir mörkrädd av? Vem vet.
Oavsett vad idag så var jag ute och promenerade i två och en halv timme idag. Jag är jätteduktig. Jag vaknade i en olåst, tom lägenhet och kände, idag ska jag skaffa mig ett riktigt täcke!
Så efter en riktig festfrukost som jag införskaffade på Netto runt hörnet sitter jag och bävar över att behöva gå ut i regnet. Ja, regnet. Vi har fiiina plusgrader som knappt märks av mer än att dropparna inte är underkylda. (AH, nu pipandet fortsätter! Det låter som om någon leker tandläkare! O_o") Hur som helst kom jag iväg vid ett efter att ha bråkat med internetbanken om hyran som jag försökte betala in, och det var uppehåll och otroligt blåsigt. Jag har upptäckt att man hör precis allt jättetydligt utifrån, det är nästan ingen ljudskillnad, och jag har otroligt nog ganska mycket trafik på min kära lilla gata. Dom bygger om, spårvagn kastar sig förbi var tionde minut och i morse sprang (JA MADDE, SPRANG) en ambulans eller brandbil förbi. Den hördes i säkert tio minuter, om än långt borta.
Nå, ute ur lägenheten börjar man fundera på vart man ska ta vägen. En hund med en tant som kissade på en julgran på vägen (HAHA ta ut dom gramatiska satserna där om ni kan!) stod och tittade ilskt på mig när jag försökte bestämma mig åt vilket håll jag skulle gå.
Så när jag slutligen gick åt motsatta hållet från Netto sett fick jag se hela vårt köksfönsters utsikt nerifrån. Det bästa är när jag gått över bron och tittar åt höger finns det en biltvätt där. En riktig film-car-wash. Haha jag höll på att smälla av, folk som sprang omkring och tvättade de andras bilar. Snål, helt klart skitnervös och vilsen som jag var varken vågade eller ville jag åka spårvagn. Så jag sprang kors och tvärs, eller rättare sagt, följde trottoaren så rakt jag kunde för att se om jag kunde hitta någon form av sängjätte i närheten. Rakt, därför att jag trodde int jag skulle hitta tillbaka.
Bästa var att jag hittade ett helt sjukt högt hus (höghus, hhö) som jag inte sett innan. Kortkat, med tanke på att det syns RÄTT tydligt från fönstret, och nu mera är mitt riktmärke hem. Jag ska lista ut vad det är för byggnad, jag lovar! (Hubba, nu började det pipa igen??)
Nååå, jag gick rakt fram tills jag hittade ett ställe som sålde vattensängar, den första av flera har jag märkt. Dom verkar vara förtjusta i dessa märkliga saker ter det sig. Nååå, jag gick vidare, vågade inte gå in. Jag kom på på Fredrech (ellr Heinrich)strasse i alla fall, komemr inte ihåg vad den heter. Den är i alla fall hur lång som helst med gångbanor på båda sidor vattenrännan på tre meter. Jättemysig, jättelång, och jättegrusig. Jag blev skitig. Sen när jag gått hela rakan ner insåg jag att jag gick förrbi en skylt som hette typ Stadtmitte eller något sånt. Ja mitt mine är WUNDERBAUM. Så jag traskade dit och hamnade på den tystaste gata jag någonsin varit på. I princip all trafik försvann, alla husen var vackra (okej, några halvdassiga lägenheter lyckas alltid smyga sig in, men ändå) och trottoaren var bred och välsopad. omg! Sedan när vägen åter igen visade sig skymtade jag salvation: en madrassbutik med feterea! Det visade sig att inga butiker här kan ta mitt visakort, så jag får ta ut pengar stup i kvarten, och även i detta fall. Jag lyckades få fram ett ynkligt "english?" när försäljaren sprang fram och erbjöd mig allt i hela världen med en kudde på köpet. typ. Nej han satt faktiskt bakom ett skrivbord och pratade med en tjej som skulle köpa något, och hon kunde engelska, men inte försäljaren. Ägd :P
Så då fick hon hjälpa mig haspla ur mig vanligt stort täcke, för en person. Wow. Nå, när han hjälpt henne med det sista sprang han fram till mig och började på tyska som han tydligen glömt bort att jag är här för att träna upp (men kanske inte i 145 km i timmen). Som tur är så är jag magisk och förstod det mesta i alla fall. Jag fick tag i ett perfatäcke för 39.90 euro, inte så farligt och mycket bättre än jag trott, och så måste den engelsktalande fröken gå. Bah. Då får jag försöka klara mig på min tyska. Jag har lärt mig uttala "mein deutsch ist ganz schlecht" storstilat så dom har en tendens att itne tro på mig. När han frågade var jag kom ifrån och jag svarade Sverige blev han jätteglad! AAh, en fiiin sveeenska, va!! (boromir-uttal).
Så jag ger mig hemmåt för att eftersträva lunch. Visste ni att det är jobbigt att gå upp för trappor, ta fram nycklar och öppna dörren med ett täcke, makaroner, mjölk, coca cola, bröd, toblerone, ett äpple osv utan kasse? Det vet jag nu. Min brödpåse gick sönder buhu, så allt höll på att trilla ut. Mina skills och min magi räddade mig åter igen.
Nå, väl inne lagar jag mackaroner. Jag är bäst.
Sen har jag mest fördrivit tiden med att slösa på hennes internet, goda människa.

Och nu kom hon hem. NU är det nästan bäst att lämna tillbaka det till henne, så hon inte tycker jag är dum x)

Puss och kram! (omg sa jag det där?)

Komma igång - wall of text del 2

Idag startade jag som sagt bloggen. Föregående inlägger skrevs igår, idag tog jag modet till mig och skapade bloggen. Mest för att jag ska slippa berätta allting tusen gånger, men jag har en känsla av att jag kommer få göra det ändå ;)
Min käraste Alfredo sparkade lite på mig så jag kom igång.
Igår fick jag träffa mina rummisar. Dom är helt fantastiskt trevliga. Tjejen jag träffade först lånade ut en tysk bok (Total panic - Jeff Abott), en hels säsong av Friends, två kuddar (jag hade planerat att stoppa örngottet med mina handdukar igår natt) och sitt internet. Underbara människa! Sen kom näste man hem vid tio. Han håller tydligen på med Kickboxning och har massa skor. Han erbjöd mig att få börja på kickboxning jag med. Han kallade mig tjejjig. HMPF!
Bra som jag är har jag redan glömt deras namn, jag ska diskret och magiskt (eftersom jag är magisk) ta reda på dom sen hehehehe. Men han lät mig låna två engelska böcker, varav den ena verkar bra och den andra är bekräftat kass. Jag började på den ena (Chelsea Chelsea Bang Bang - Chelsea Handler) och kan inget annat än att hålla med. Fy fan vad irrälig den är. Men jag ska läsa den, man kan inte bara sluta mitt i. Usch.
Sen kom vi fram till, rummis 2 och jag, att vi har ganska mycket musik gemensamt, och slutligen att han ska försöka visa vad som är så bra med Electro. Och kaffe. Och asiatisk mat. Och kickboxning. I gengäld ska jag laga köttbullar. Fair deal måste jag säga haha!
När klockan sedan närmar sig såpass att han har lagat sin kvällsmat är det sovdags. Ja, han lagar mat. Och han är healthfreak. Jag har jättekul just nu xD
Och så blev det idag, jag sov under en pläd, sa jag det? Den är hur fin som helst, men jag oroade mig starkt för att jag skulle frysa ihjäl, så med andra ord är den också hur varm som helst. Gott tecken! Ny dag, nya äventyr, ny stad, nya orosmoln. WOHO!

Första dagen på vift - wall of text

10 Januari 18.07

Jag gick upp helt okej tidigt idag. Igår satt jag med det sista i packningsväg och kom i säng i hyfsad tid elva halv tolv. Men tror du man lyckas sova? ICKE! Klockan går, klockan går, klockan blir ett. Då känner jag sömnen smyga sig på. Fram tills det var hjärnan bara ett mörker, ett virrvarr av idéer, sista minuten packning som måste med, alla världens besvär, alla jag kommer sakna, alla jag kommer möta och så vidare. Klockan var satt på 03.40 och när ögonlocken tillslut stänger sig och man slocknar som ett ljus ringer klockan. Så kändes det i alla fall. Upp igen, ta med det man tyckte man glömt, kastar sig in i en kall bil och tuggar på en frukostmacka. Kan man verkligen kalla det frukost innan klockan 04? Jag är inte säker på det. Pappa drog till med ”nattmacka”. Så rätt så. Det ända jag tänker på är en sådan där dagobertmacka, eller en pondusmacka. En sådan där med tolv lager av extra allt, toppat med en oliv på en tandpetare. Som är gräsligt på tal om det.

MEN! En slumrig panda senare kom vi fram till Svågertorp och möts av vinter och ensamhet. Alla parkeringar var avstängda, oplogade och allmänt fientliga. Efter ett par varv runt stationen hittar vi en lagom stor skylt (stor men inte iögonfallande då) som informerar oss om att det minsann har stängts ner (nähee???) och vi måste köra skyltning mot Malmö arena för att komma till hy-vad det nu hette. J Väl där inser pappa att parkeringshuset är en blondinfälla. Galler, bom men massa ljus. Knepet var att köra fram till bommen he he he. Sen letar vi oss ner lite sådär jättestressat mot tågstationen. Biljettautomaterna ser ut precis som dom i helsingborg, och precis lika dyra, woho. Men tåget till Kastrup var väl magiskt eller något, det tog max 10 min att komma fram. Pappa följde mig till terminal 2, men vid säkerhetskontrollerna fick han stanna kvar och vinka av mig.

Det underbara med det hela är att klockan inte hunnit bli 06 än, och där satt jag, mätt och ensam på en flygplats i två timmar tills jag fick checka in mig på riktigt. Jag är magisk, hamnade rätt med en gång och hade en tresitslänga alldeles för mig själv på planet. Även den resan gick riktigt fort, men min mage tyckte att nu var det inte längre dags att svälta. Jag fick en muffin haha! Som Emmas miffomuffins, eller som McDonalds chokladmuffins. Gott och välbehövt haha. Och sen kvarstår nästa grejj: när man väl landat, hämtat packningen och ta sig iväg.

Problem ett: vart? Problem två: till vem?

Fixar adressen och hämtar nycklarna hemma hos hyresvärden. Jag fick tag på en snäll taxichafför, men han var inte så bra på engelska, och även om det är tyskan jag ska träna så är jag inte helt inne i det än. När han pekat ut vilken byggnad Ratherstr. 19 är erbjuder han sig att hjälpa till att bära en väska upp. En ilsken tant frågade om detta var ”kindergarten” eller något, när vi gick fel och frågade. Väl i portgången, vilken lägenhet är ”min”?

Hm. Tack och adjö, snälla taxigubbe, nu får jag klara mig själv (han gav mig sightseeing i taxin och pekade ut all han kände till). Jättekul, på tal om honom. Jag satte mig i fram i taxin, och han var jättetyst precis hela resan. Jag tror jag invaderade hans personliga spaaaceee. HAHA! Han kom över det.

Jag satt ynklig och liten i trapphuset jävligt länge ska jag säga. Först svarar inte hyresvärden, och sen förklarar hon på bruten engelska ”top floor”. Hurrrrrrrrrrrr.

Det är väl 5 våningar, varav det är två trappor på varje. Jag har en FET väska, en mindre väska och en påse, och jag har redan sprungit fram och tillbaka  trapphuset i en timme. Klockan tolv chansade jag och upptäckte att min nyckel passade i ett lås. WOHO, INNE! Ingen hemma. Hahaha, det är så otroligt obehagligt att gå in i ett bebott hem och inte veta om man kommit rätt eller inte, för att sedan lusläsa pappret om vilket av rummen som är mitt. Det finns inget täcke och kudde kom jag på sen. Men det är otroligt stort, mycket större rum än jag väntat mig. Lite möblering senar och det ser nästan hemtrevligt ut! Jag lyckades naturligtvis fastna med nyckeln i låset på insidan. Jag höll på att döda mina fingrar medan jag försökte få loss den. En timme senare, dusch inräknad, fick jag loss nyckeln.

Sen vågade jag inte riktigt lämna lägenheten heller. Den här hyresvärden verkar ju ganska speciell, har hon informerat dom andra som bor här om att jag kommer? Jag vet inte ens vilka det är, kön, namn eller ens ålder. Jag hittade en bild på kylskåpet men det hjälper ju inte mycket om man inte är säker på att det är dom.

Efter en massa velande och en massa onödiga dyra samtal/sms till mamma kom jag iväg att handla lite mat och se mig omkring. Jag hatar låsen här (vanesak) jag tror hela tiden att jag ska döda någon. Netto var smidigast hittills, även om det finns ungefär hundra motsvarigheter till den på gatlängan här, men något täcke och kudde hade dom inte.

Jag springer runt någon timme till. Okej, nej, jag gick nog långsammast i hela Düsseldorf, till och med en tant med krycka och rullväska gick om mig. Men jag måste ju bekanta mig med omgivningen! Men det närmsta jag hittade täcke och kudde på min långgata här var en pläd, fin men dyr som attan, och en bred jäkla tempurkudde a lá mamma. Pläden fick duga, imorrn ska jag ut på större äventyr och faktiskt hitta ett riktigt täcke och kudde! Det är ganska kallt på rummet, och när jag väl fick igång elementet nu vid fyra höll jag på att somna på fönsterbläcket haha. Jättemysigt, lite småkallt och väldigt, väldigt behövt.

Jag är fortfarande ensam.

Jag tycker dom kan komma snart, så jag slipper sitta och paranoida mig över ljud från människor jag inte sett i dom andra lägenheterna, brandbilarna och S-bahnljudet som kommer och ger mina drömscenarior en slags tryckande-sjunkande-känsla.

Kom hem nu.