Jag behöver mer prydnader. Jag har fått största rummet av de tre, men det är ganska kalt här inne. Stenväggar. Just nu, verkligen jättemycket just nu lyssnar jag på Lamb of God, och upptäcker att det piper någonstans i närheten. Och det går i samma tonart som låten. OMG vad irriterande. Det skulle ju i och för sig kunna vara en granne som bestämt sig för att hämnas för att det är så lyhört och jag lyssnar på ond musik som han blir mörkrädd av? Vem vet.
Oavsett vad idag så var jag ute och promenerade i två och en halv timme idag. Jag är jätteduktig. Jag vaknade i en olåst, tom lägenhet och kände, idag ska jag skaffa mig ett riktigt täcke!
Så efter en riktig festfrukost som jag införskaffade på Netto runt hörnet sitter jag och bävar över att behöva gå ut i regnet. Ja, regnet. Vi har fiiina plusgrader som knappt märks av mer än att dropparna inte är underkylda. (AH, nu pipandet fortsätter! Det låter som om någon leker tandläkare! O_o") Hur som helst kom jag iväg vid ett efter att ha bråkat med internetbanken om hyran som jag försökte betala in, och det var uppehåll och otroligt blåsigt. Jag har upptäckt att man hör precis allt jättetydligt utifrån, det är nästan ingen ljudskillnad, och jag har otroligt nog ganska mycket trafik på min kära lilla gata. Dom bygger om, spårvagn kastar sig förbi var tionde minut och i morse sprang (JA MADDE, SPRANG) en ambulans eller brandbil förbi. Den hördes i säkert tio minuter, om än långt borta.
Nå, ute ur lägenheten börjar man fundera på vart man ska ta vägen. En hund med en tant som kissade på en julgran på vägen (HAHA ta ut dom gramatiska satserna där om ni kan!) stod och tittade ilskt på mig när jag försökte bestämma mig åt vilket håll jag skulle gå.
Så när jag slutligen gick åt motsatta hållet från Netto sett fick jag se hela vårt köksfönsters utsikt nerifrån. Det bästa är när jag gått över bron och tittar åt höger finns det en biltvätt där. En riktig film-car-wash. Haha jag höll på att smälla av, folk som sprang omkring och tvättade de andras bilar. Snål, helt klart skitnervös och vilsen som jag var varken vågade eller ville jag åka spårvagn. Så jag sprang kors och tvärs, eller rättare sagt, följde trottoaren så rakt jag kunde för att se om jag kunde hitta någon form av sängjätte i närheten. Rakt, därför att jag trodde int jag skulle hitta tillbaka.
Bästa var att jag hittade ett helt sjukt högt hus (höghus, hhö) som jag inte sett innan. Kortkat, med tanke på att det syns RÄTT tydligt från fönstret, och nu mera är mitt riktmärke hem. Jag ska lista ut vad det är för byggnad, jag lovar! (Hubba, nu började det pipa igen??)
Nååå, jag gick rakt fram tills jag hittade ett ställe som sålde vattensängar, den första av flera har jag märkt. Dom verkar vara förtjusta i dessa märkliga saker ter det sig. Nååå, jag gick vidare, vågade inte gå in. Jag kom på på Fredrech (ellr Heinrich)strasse i alla fall, komemr inte ihåg vad den heter. Den är i alla fall hur lång som helst med gångbanor på båda sidor vattenrännan på tre meter. Jättemysig, jättelång, och jättegrusig. Jag blev skitig. Sen när jag gått hela rakan ner insåg jag att jag gick förrbi en skylt som hette typ Stadtmitte eller något sånt. Ja mitt mine är WUNDERBAUM. Så jag traskade dit och hamnade på den tystaste gata jag någonsin varit på. I princip all trafik försvann, alla husen var vackra (okej, några halvdassiga lägenheter lyckas alltid smyga sig in, men ändå) och trottoaren var bred och välsopad. omg! Sedan när vägen åter igen visade sig skymtade jag salvation: en madrassbutik med feterea! Det visade sig att inga butiker här kan ta mitt visakort, så jag får ta ut pengar stup i kvarten, och även i detta fall. Jag lyckades få fram ett ynkligt "english?" när försäljaren sprang fram och erbjöd mig allt i hela världen med en kudde på köpet. typ. Nej han satt faktiskt bakom ett skrivbord och pratade med en tjej som skulle köpa något, och hon kunde engelska, men inte försäljaren. Ägd :P
Så då fick hon hjälpa mig haspla ur mig vanligt stort täcke, för en person. Wow. Nå, när han hjälpt henne med det sista sprang han fram till mig och började på tyska som han tydligen glömt bort att jag är här för att träna upp (men kanske inte i 145 km i timmen). Som tur är så är jag magisk och förstod det mesta i alla fall. Jag fick tag i ett perfatäcke för 39.90 euro, inte så farligt och mycket bättre än jag trott, och så måste den engelsktalande fröken gå. Bah. Då får jag försöka klara mig på min tyska. Jag har lärt mig uttala "mein deutsch ist ganz schlecht" storstilat så dom har en tendens att itne tro på mig. När han frågade var jag kom ifrån och jag svarade Sverige blev han jätteglad! AAh, en fiiin sveeenska, va!! (boromir-uttal).
Så jag ger mig hemmåt för att eftersträva lunch. Visste ni att det är jobbigt att gå upp för trappor, ta fram nycklar och öppna dörren med ett täcke, makaroner, mjölk, coca cola, bröd, toblerone, ett äpple osv utan kasse? Det vet jag nu. Min brödpåse gick sönder buhu, så allt höll på att trilla ut. Mina skills och min magi räddade mig åter igen.
Nå, väl inne lagar jag mackaroner. Jag är bäst.
Sen har jag mest fördrivit tiden med att slösa på hennes internet, goda människa.
Och nu kom hon hem. NU är det nästan bäst att lämna tillbaka det till henne, så hon inte tycker jag är dum x)
Puss och kram! (omg sa jag det där?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar