Kalmarit

Aldrig att det heter så! Det heter ju DOCK inte kalmarit (eller kalmarist för den delen)!!! Robin tycker att någon från kalmar är en kalmarit. NEJ! Det låter som om denna någon är någon som tror eller inte tror på Kalmar. Som en Anti-Kalmarit. Puckobruden gjorde sedan ytterligare ett exempel på varför det skulle kunna heta så; Malmöit. ICKE! Malmöbo om jag får be. Så nu har jag gått ur rage-mode igen, och nu kan jag återgå till det riktiga bloggandet. Feel the love, jag tillägnade de första skrivna raderna till dig. Använd kommatecken!

NÅÅÅÅ, jag har varit duktig. Jag berättade ju om den där engelskaboken jag fick låna (Chelsea Chelsea Bang Bang) och den blev faktiskt bättre. Första kapitlet var otroligt avskräckande, hon sprang runt och kladdade på sig själv ett helt år som åttaåring (och hon beskrev detta nogrannt) och var otroligt ohyfsad mot sina föräldrar. Hon svor och skrek och bettedde sig som en jävla snorunge, och helt ärligt, även om mycket kan vara sant så känns det ändå som om hon har gjort om sig själv till en miniatyrvuxen. Man kan kalla hennes bok en anekdot-samling, bestående i princip enbart av practical jokes i bloggformat och rent allmänna äckelförklaringar om sin korkade pappa. Ja, jag läste ut den igår. Jag höll på till klockan ett på natten. Det kändes bra ändå, och jag var t vungen att förklara för herr-rummisen att jag inte kan lägga ifrån mig en bok mitt i. Okej att strunta i den efter de första sidorna, men inte mitt i, som i hundra siden in, hundra sidor to go.
I vilket fall har jag utnämnt mig själv till diskmaskin, för något ska jag ju ha att göra haha. Och så brukar jag sitta och titta på medan herr-rummisen lagar mat. Jag hade inte tänkt att bli mätt egentligen, jag tog mitt äpple (som var NOM NOM) och en chokladruta som han bjöd på. Det visade sig att den smakade som en blandning av chokladkalender och euroshopperchoklad för fyra kronor. Haha.
Nå, när han lagat klart frågade han om jag ville ha mat också, men helt ärligt, och väldigt, väldigt konstigt, blev jag mätt på mitt äpple och chokladrutan. Jättemätt. Jag bävar inför framtiden. Men vi kom i vilket fall som helst fram till att i helgen blir dett köttbullsdags, och han ska göra potatissalladen. Potatissallad. Det känns inte helt rätt men det är tydligen vad dom äter till köttbullar här. Jag ville göra mos eller vanliga potatisar T-T
Inatt drömde jag om alpackor. Jättestora och jättetaskiga alpackor som jag inte minns vad dom hette. Och sen drömde jag något mer nu på morgonen och idag var det faktiskt rent av omöjligt att sova läng(re än till tio)e. See how I did that haha? ;) XD Stephen Lynch, My hero...
Så idag är jag åter igen ledig. Jag funderar på om man faktiskt skulle ta och skaffa sig ett tyskt simkort och fån (telefon, get used to it) och hitta ett bibliotek, ett gym elller åtminstånde en springrutt, och sedan om man skulle försöka leta sig in till centrum. Rent allmänt.
Sådär, all done for the morning!

Ajö!