12e januari 22.22 (haha)
Idag har jag som sagt varit duktigt. Jag fortsatte med det, för när min hon-rummis (jag vet fortfarande inte vad hon heter haha) kom hem sa hon att hon skulle gå och träna och undrade om jag ville följa med. Först ville jag inte, men sen kom jag fram till, äsch man sover bättre efter lite slit. Så vi sprang iväg, det var faktiskt riktigt nära, och hamnade på ett ställe som heter Fitness First, längre ner på Ratherstrasse bara. Det var fint och modernt och någon visade oss runt, och det var sjukt mycket folk och ingen visste någonting. Hur som helst kom vi in på ett klassiskt friskis och svettis pass av självaste Satan Himself. Vi hade en såndär liten pall och en vikt. Hon gav mig en 2,5 kg vikt, men den kändes lite lätt ett tag. I och för sig, det gjorde den hela tiden, till nästa gång ska jag nog öka på lite. Nå, vi följde den här tränaren då, och idag har jag lärt mig att jag har noll koll på koordination. Armar och ben hit, sen dit, runt och upp såhär, ni vet, som en svaaan. Och så vidare. Jag förstod faktiskt vad tränaren sa hela tiden. Plus att jag såg vad dom andra gjorde. Så det var någorlunda smärtfritt.
Men en hel timme med satan ska jag säga dig, det är inte alla som vågar det. En tysk satan, dessutom! Men till skillnad från Höganäs, TACK och lov, var det inte små fönster som dom andra gymmande monstren kunde kika in och skratta åt oss genom. Jag och min hon-rummis gjorde så gott vi kunde, med en tjusig utsikt på rummets tredje och sista manliga deltagare. Korta shorts som helt enkelt drogs in mellan skinkorna. Hela tiden. Väldigt mycket nom om jag får säga det själv. Jag vågade inte fråga henne om hon sett honom. Det fick vänta. Sedan efter satan-passet (som faktiskt var ganska roligt, eftersom jag inte blev så trött som jag trodde, och jag hängde med ganska bra på slutet) skulle vi höra efter vad månadskortet kostade. Innan vi fick någon att hjälpa oss, kanske 15 minuter senare, satt vi mitt i gymmet på en soffa. Dom är riktigt onda, om man varit duktig häst och gymmat så har dom en trappa ner till omklädnignsrummen, vilket i sin tur innebär att när du äntligen bytt om med dina ömmande muskler måste du upp för trapphelvettet igen. Masochist tyskar.
Nå, sen när den här nissen kom fick vi reda på varför dom ville vi skulle komma och hälsa på och prova på innan dom sa priset; 50 Euro i månaden. No way.
Så vi spatserade hemåt med ett gratispass smärta i bagaget och började prata om typ städer vi kände till i varandras länder. Hon visste inte vad Kreuth är. Lite roligt, för det är typ det enda jag känner till haha.
Så väl hemma kastar man sig in i duschen, fy fan vad skönt och fy fan vad drygt att försöka lyfta armarna över huvudet. Paaaiiin. Sen var det dags för käääk, vilket åter igen blev makaroner för jag vill spara min bagett till imorrn bitti. Netto stänger åtta och vi var hemma nästan nio. Så visade det sig att han-rummisen var hemma också. Han stirrade på mina makaroner. Vad är det för fel på makaroner? En lång matdiskussion senare har han gjort i ordning en färdigpizza. Alltså, varför behålla en färdigpizza som den är? Lök, bacon och sen lite ost och kryddor, och TADA, hans pizza var ätbar. Har jag sagt att han är healthfreak? Märks inte det på pizzan, haha.
När hon-rummisen kom in i köket och pratade med oss kom vi fram till att vi ska leta rätt på ett billigare gym, och det han föreslog hade bara sån maskinträning. Bara jag får springa så, sa jag. MISSTAG. Nu börjar det planeras att jag ska ut och springa på söndag morgon med han-rummisen. Jävla optimist xD men ja, kanske det kanske. Men det är inte kul att springa i sällskap tycker jag. Faktiskt. Då springer jag hellre på löpband, eller själv. Ego jag vet, men det är inte kul att hålla en kickboxare/springer-varje-söndagmorgon/”det är fin utsikt från kullen”-han-rummis tempo. Inte lätt alls. Case closed. Nu har jag börjat läsa hans andra bok, ”Citboy- beer and loathing in the square mile” av Geraint Anderson. Den verkar faktiskt skittråkig, men jag ska ta mig igenom även den här. Det handlar om börsen, upp och ned gång och alla dessa jävla människor i kostym på knark. Av någon anledning verkar dom här böckerna jag får låna handla om tvättäkta arslen, rent ut sagt. Jag orkar inte riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar