Wir fahren nach Berlin!
Så är fallet! Vi "samlades" på Haubtbahnhof. Jag var en halvtimme tidig så jag hade lite tid att inskaffa proviant i form av McDonalds och uppsöka toalett. I omvänd ordning. Det var sjukligt med folk på Donkan, och kön jag lyckades hamnade i hade nog den långsammaste jag någonsin sett.
Det tog honom tio seukunder att fråga vad jag ville ha, och tio minuter att skaffa det. Jag skojjar inte. Jag blev nästan sen, och jag var ändå tidigt på plats! Pinsamt!
Ja, vi gav oss av vid halv sju. Jag och min honrummis satt i baksätet och två killar satt i fram. Jag kommer inte helt ihåg vad dom hette. Men han som körde var lite söt, men han var ruggigt kort. Och dom pratade mycket....
Vi stannade två gånger, båda gångerna för att killarna behövde gå på toa. Vi var framme i Berlin vid tolv på natten. De var lite imponerade över våra "stålblåsor" för flickor är ju över lag kända för att behöva tömma det färdigdruckna ganska ofta. Speciellt under graviditet har jag hört....
Det var ganska mysig och ganska kolmörkt i bilen, det regnade lite då och då, och båda gubbarna (killarna) rökte. Det var ganska estetiskt fint, även om jag störde mig på det, eftersom glöden drog förbi utanför min ruta. Som små stjärnor!
Nå, färdigavlastade och vi beger oss av mot nattens härbärge i Berlin!
måndag 21 mars 2011
En Lös Svans
Ja, och för alla er som inte har en aning om vad en lös svans är (särskrivning, det är episkt) så är det för hästar med tunn svans så att säga. Man förbättrar helhetsintrycket genom att ge den lite löshår så att säga, som vi människor tycker så mycket om. Jag lyckades hitta en fin på Kebo, som jag gått runt och spanat in sen EM förra sommarn....
Nå, vi spatserade runt i alla fall och hade görmys. Jag har seriös hästabstinens ska sägas. Anna ville dessutom tvungen stirra på hästar i genomskärning, innehållsrika utställningar med delar av döda hästar. Kort sagt anatomi och skador. Äkta vara. Ganska äckligt....
Fölhuvuden uppskurna och hovar i genomskärning. Inget för äckelmagade :)
Sen såg jag ett bekant ansikte, ganska oväntat faktiskt.
The man behind the show, så att säga. Alltså, han i USA som var i princip huvudmannen för Youth World Cup. Jag tänkte gå och hälsa, men vi hade bråttom, han var upptagen och jag var inte helt säker på vad jag skulle säga....
Sedan sista minuten innan utgången, mötte Anna någon hon kände. Hon hade tydligen praktiserat där under en längre tid, så det var fina fisken!
Sedan följde hon mig till tåget och en dyr biljett senare åkte jag snabbtåg mot Düsseldorf Haubtbahnhof!
Nå, vi spatserade runt i alla fall och hade görmys. Jag har seriös hästabstinens ska sägas. Anna ville dessutom tvungen stirra på hästar i genomskärning, innehållsrika utställningar med delar av döda hästar. Kort sagt anatomi och skador. Äkta vara. Ganska äckligt....
Fölhuvuden uppskurna och hovar i genomskärning. Inget för äckelmagade :)
Sen såg jag ett bekant ansikte, ganska oväntat faktiskt.
The man behind the show, så att säga. Alltså, han i USA som var i princip huvudmannen för Youth World Cup. Jag tänkte gå och hälsa, men vi hade bråttom, han var upptagen och jag var inte helt säker på vad jag skulle säga....
Sedan sista minuten innan utgången, mötte Anna någon hon kände. Hon hade tydligen praktiserat där under en längre tid, så det var fina fisken!
Sedan följde hon mig till tåget och en dyr biljett senare åkte jag snabbtåg mot Düsseldorf Haubtbahnhof!
Equitana!!!
Såklart, jag är en trög panda. Det var ju fredag, spenderade hela kvällen bevisligen med min loggbok. Sedan lyckas jag glömma skicka in den innan skolan, så jag får åka hem och göra det. Sjukt tröttsamt. Hade en ovanligt soft och konstig lektion idag, jag vet inte om detta är Stephans sista dag eller inte, jag har inte riktigt förstått det. Men det känns lite sorgligt ändå om han ska sluta...
NÅ, tillbaka till ämnet. Supmuppen jag går hem, pratar med dagens ackompanion Anna. Min hjärna är mer eller mindre fylld av snor så allt går lite långsammare än det var tänkt och inget makes sense. Jag kommer inte ihåg vad det heter på svenska... vilken bra svensk jag är....
Så jag skickar rapporten till kursansvarige. Hjärnan fylld av snor glömmer att bifoga loggboken. Detta känns bra. Toppenstart på veckan! Och detta visste jag alltså inte innan jag åkte, utan när jag kom hem söndag kväll från Berlin.
Magic, I has it.
Nå, det bar av tillslut mot Equitana, och jag mötte upp Anna på tåget. Det roliga med det hela är att jag sitter och stickar i min vagn, nöjd och tillfreds med tillvaron, och tror på fullaste allvar att jag är i vagn ett som jag sa. På endstation utan att möta upp den jag skulle inser jag att jag sitter i vagn två.... Epicness.
Vi kom rätt i alla fall, och det tog tid att hitta westernavdelningen.
Det magiska var att jag kom in gratis. Varför? Därför att jag följde med henne när hon pressakriditterade sig, och gick rakt in på mässan. No one questioned me. Jag spar pengar och jag är en glad häst.
När vi äntligen hittar en toalett hittar jag även göteborgare på besök i Essen, hästmässa lockar många. På tåget dit hittade vi också nordiska! En från norge och en från sverige! Så skönt att höra svenska ska sägas.
SEEEEN..... errr ja, mässan var inte helt som jag hade förväntat mig haha. Jag tänkte mig liksom westerndelen lite proffsigare så att säga. Tyskland är ju trots allt ett ganska stort westernland. Men jag fick tag i en lössvans (se nedan) till Diesel i alla fall!
NÅ, tillbaka till ämnet. Supmuppen jag går hem, pratar med dagens ackompanion Anna. Min hjärna är mer eller mindre fylld av snor så allt går lite långsammare än det var tänkt och inget makes sense. Jag kommer inte ihåg vad det heter på svenska... vilken bra svensk jag är....
Så jag skickar rapporten till kursansvarige. Hjärnan fylld av snor glömmer att bifoga loggboken. Detta känns bra. Toppenstart på veckan! Och detta visste jag alltså inte innan jag åkte, utan när jag kom hem söndag kväll från Berlin.
Magic, I has it.
Nå, det bar av tillslut mot Equitana, och jag mötte upp Anna på tåget. Det roliga med det hela är att jag sitter och stickar i min vagn, nöjd och tillfreds med tillvaron, och tror på fullaste allvar att jag är i vagn ett som jag sa. På endstation utan att möta upp den jag skulle inser jag att jag sitter i vagn två.... Epicness.
Vi kom rätt i alla fall, och det tog tid att hitta westernavdelningen.
Det magiska var att jag kom in gratis. Varför? Därför att jag följde med henne när hon pressakriditterade sig, och gick rakt in på mässan. No one questioned me. Jag spar pengar och jag är en glad häst.
När vi äntligen hittar en toalett hittar jag även göteborgare på besök i Essen, hästmässa lockar många. På tåget dit hittade vi också nordiska! En från norge och en från sverige! Så skönt att höra svenska ska sägas.
SEEEEN..... errr ja, mässan var inte helt som jag hade förväntat mig haha. Jag tänkte mig liksom westerndelen lite proffsigare så att säga. Tyskland är ju trots allt ett ganska stort westernland. Men jag fick tag i en lössvans (se nedan) till Diesel i alla fall!
fredag 18 mars 2011
Tonfiskpizza och Berlin
Jag har bråttom. Mitt schema är späckat.
Det är så alltså att jag ska till Berlin ikväll, lite hastigt och lustigt, över helgen. Jag spenderade tre timmar igår på att skriva ett A4 på tyska om första veckan på praktiken, tillsammans med min snörvliga mosiga hjärna och min hon-rummis.
Hon hjälpte mig med grammatiken och komma på de ord jag inte kunde. Ordbok och honrummis. Jag gillart.
Men tillbaka till idag då. Jag har precis kommit från en lektion, tänkte YES vad bra, jag har allt packat och klart och kan åka direkt till Equitana (som jag kom på även det lite spontant och ska hinna med innan Berlin).
TRO då inte att jag glömmer att skicka in loggboks fanskapet. Jag får alltså nu åka hem, dra en tonfiskpizza och kolla tåg (med Anna i luren) och skicka in min loggbok. Usch, grinig jag är.
Jag ska alltså vara i Berlin i helgen, jag återkommer söndag kväll med bildbevis och antagligen ingen ork alls att skriva. Adjö så länge :)
Det är så alltså att jag ska till Berlin ikväll, lite hastigt och lustigt, över helgen. Jag spenderade tre timmar igår på att skriva ett A4 på tyska om första veckan på praktiken, tillsammans med min snörvliga mosiga hjärna och min hon-rummis.
Hon hjälpte mig med grammatiken och komma på de ord jag inte kunde. Ordbok och honrummis. Jag gillart.
Men tillbaka till idag då. Jag har precis kommit från en lektion, tänkte YES vad bra, jag har allt packat och klart och kan åka direkt till Equitana (som jag kom på även det lite spontant och ska hinna med innan Berlin).
TRO då inte att jag glömmer att skicka in loggboks fanskapet. Jag får alltså nu åka hem, dra en tonfiskpizza och kolla tåg (med Anna i luren) och skicka in min loggbok. Usch, grinig jag är.
Jag ska alltså vara i Berlin i helgen, jag återkommer söndag kväll med bildbevis och antagligen ingen ork alls att skriva. Adjö så länge :)
torsdag 17 mars 2011
Sjukdom
Alltså, vilken dag. Jag har ju redan sagt att den är fin. Men ändå, sista tio minutrarna, plötsligt kände jag det dära typiska "prelude to" hals ont.... Du vet, det svider lite, gör lite ont i halsen. En kopp te senare och hans-ontet brutit ut big time. Plötsligt fick jag huvudvärk, illamående och hunger, allt i ett. Jag kallar det: Känna efter!När jag gick förbi Rewe och Netto och apoteket kände jag att jag egentligen borde gå in och köpa något anti-förkyld-aktighet. Men jag orkar inte riktigt hehe....
Så för en gångs skull när jag kom hem var det tomt (han-rummisen har börjat sluta tidigare) och jag bara kände HUUUUU jag måste krypa ner i allt mysigt jag har och käka te och dricka flingor. Ordagrannt, nee?
Min huvudvärk får mig att stänga av all musik och alla extrema saker. Sen kommer mamma och säger att hon kan fixa mitt spotify. Sagt och gjort, och jag måste skräna.
Min huvudvärk får mig att blogga istället för att göra läxan. Disciplin, I gots it...
Men då kommer han-rummisen hem och skaffar open office word. Dokument alltså. Så nu KAN jag göra läxan. Nu kommer jag inte undan mer. Farväl grymma värld....
Kärleksfulla torsdagar
Jag var rätt nervös i morse. Man vill ju inte gärna komma försent första gången man ska med till kyrkan. Jag börjar tycka väldigt mycket om flickorna i min klass, dom ville hålla hand hela vägen dit, att jag skulle sitta med dem på kyrkbänken och sedan hålla hand heeeela vägen tillbaka. Jag är kärleksfull idag... Dessutom har jag haft min första riktiga dag är jag fått jobba lite så att säga. Jag har sprungit och kopierat närmre 200 papper och sedan klippt och klistrat på lite mattepapper, hjälpt till att rätta läxa (tro att jag känner mig duktig nu!! Egoboooost haha!) och dessutom fått det lovat att jag kanske ska få hålla i en lektion, om jag vill. Lite roligt! Inte nu då, när min tyska fortfarande är kass! Jag har suttit och skrivit av den där barn-ordboken dessutom, haha! Alla barn kommer och frågar varför jag gör det, om det är läxa eller så, och de tittar alltid lite snett på mig när jag säger att jag försöker lära mig det haha!
Och idag hade femton ungar det här känguru-provet. Jag tittade lite snabbt på det, och faktum är att det är ganska knepiga uppgifter. Matematiska för det mesta, och logiska, men man måste tänka ganska mycket.Jag tror jag ahr hamnat i en smart klass, jag har i och för sig inte jämför med de andra, men ingen av dem verkar uppenbart dum hahah!
Efter lektionerna satt jag med på "fritids" eller vad jag ska kalla det. Alla flickor ville bli avritade, eftersom de hittade klotter de tyckte om i min skrivbok.... Idag har jag nog ritat 4 åttaåringar, 1 sjuåring och en 10 åring haha! Jag har ritat folk som dansat, i ridkläder, i poolen, som sångare, som ängel och så vidare.... Konstant i tre timmar... jag slapp i alla fall att gå ut haha!
onsdag 16 mars 2011
Böner
Ja, inte bönor, inte böna, utan snarare be.
Har jag nämnt att det är en katolsk skola jag är på?
Faktum är att den är otroligt multikulturell. Jag tror aldrig jag sett en skola med så många kulturer och ändå är ingen utanför. I början ska jag erkänna att jag var lite skeptisk. Faktum är att jag är fortfarande lite nervös inför imorgon, för imorgon ska skolan till kyrkan på "Messe".
Alltså mässa.
Det är lärorikt för mig eftersom jag till att börja med aldrig går i kyrkan, och dessutom inte kan en enda psalm eller bön. Inte ens basic. Dåligt, Amanda.
Jag ska säga att jag hade lite fördommar innan jag kom till skolan. Alla lärare skulle ha på sig nunnedräkter och alla elever skulle vara vrålkristna och prata om jesus som the one and only.
Jag tycker det är vackert att tro, och det är viktigt. Framför allt är religion något otroligt känsligt att disskutera, och många av mina vänner är tyvärr så anti det bara går.
MEN! För att lämna det känsliga ämnet vill jag bara förklara lite om hur det är i skolan.
Eller avsluta frasen.
Inför frukost, eventuellt morgonsamlingen, reser sig alla upp, tittar på schemat för dagen och sen vänder man sig mot jesus på korset som de har på väggen, och ber en liten bön. De klassiska, alla barnen kan den, förutom jag och den nyaste. En fin liten cermoni sådär på morgonkvisten.
Jag gillart.
På tal om morgonkvisten, jag hade hicka precis hela morgonen idag. Innan praktiken alltså. Jätteroligt, för det var verkligen oavbrutet i en halvtimme. Sen skrämde jag mig själv genom att inse att jag höll på att bli sen, och sen har jag inte hickat på hela dagen.
Fiiiiiiiiiint!!!
Har jag nämnt att det är en katolsk skola jag är på?
Faktum är att den är otroligt multikulturell. Jag tror aldrig jag sett en skola med så många kulturer och ändå är ingen utanför. I början ska jag erkänna att jag var lite skeptisk. Faktum är att jag är fortfarande lite nervös inför imorgon, för imorgon ska skolan till kyrkan på "Messe".
Alltså mässa.
Det är lärorikt för mig eftersom jag till att börja med aldrig går i kyrkan, och dessutom inte kan en enda psalm eller bön. Inte ens basic. Dåligt, Amanda.
Jag ska säga att jag hade lite fördommar innan jag kom till skolan. Alla lärare skulle ha på sig nunnedräkter och alla elever skulle vara vrålkristna och prata om jesus som the one and only.
Jag tycker det är vackert att tro, och det är viktigt. Framför allt är religion något otroligt känsligt att disskutera, och många av mina vänner är tyvärr så anti det bara går.
MEN! För att lämna det känsliga ämnet vill jag bara förklara lite om hur det är i skolan.
Eller avsluta frasen.
Inför frukost, eventuellt morgonsamlingen, reser sig alla upp, tittar på schemat för dagen och sen vänder man sig mot jesus på korset som de har på väggen, och ber en liten bön. De klassiska, alla barnen kan den, förutom jag och den nyaste. En fin liten cermoni sådär på morgonkvisten.
Jag gillart.
På tal om morgonkvisten, jag hade hicka precis hela morgonen idag. Innan praktiken alltså. Jätteroligt, för det var verkligen oavbrutet i en halvtimme. Sen skrämde jag mig själv genom att inse att jag höll på att bli sen, och sen har jag inte hickat på hela dagen.
Fiiiiiiiiiint!!!
 |
Tårtkalas
 |
| Inte tårtan vi åt dock... |
Vrålmysigt!
Efter undervisningen idag fick jag välja mellan att följa med på idrottslektion eller vara med eftermiddagschefen. Jag kände inte helt för att springa runt idag så jag lät helt enkelt bli, och istället satt jag emd eftermiddagschefen. Det visade sig att en av medarbetarna till gruppen vi har, hade födelsedag idag. Det fina med det var att hon tog med sig tårta. Det ännu bättre var att det inte var några barn med alls, och hela skolan var tyst. Jag har aldrig varit på ett så tyst ställe i Tyskland förut. Det är antingen trafik eller folktjatter ellertunna väggar till lägenheten intill.
Alldelles tyst.
Hah najs!
Jag var också ganska tyst ska sägas, jag satt med tre urtyskar (inte riktigt...) som satt och småpratade. De kände ju uppenbart varandra, åtminståne såpass att de pratade renovering och inredning av hem, sedan lite sjukhusvistelse och sådär. Jag visste inte helt vad jag kunde vara med och prata om, dålig på tyska och allt, så jag satt tyst och krängde tårta. Det gick det med. Haha!
Stora lyckopiller
Idag på skolan, Onsdag, var det faktiskt lite roligare. Dels för att jag börjar förstå mer hur allt funkar och vad de säger, och att jag faktiskt vågar fråga även barnen när jag inte förstår. Det kändes däremot lite pinsamt att inte ens veta vad anka heter på tyska, då jag skulle hjälpa till att sortera kort....
Idag har jag fått klippa lite, och framför allt till provet som de ska ha imorgon. Kangoroo, vad det nu hette. Tydligen är det globalt och kommer helt oväntat (med tanke på namnet) fårn Australien. Faktiskt lite knepiga uppgifter. Eller så var det för att det var på tyska.
Sedan när det var frukostrast var den en av de ursöta flickorna från första klass som jag var hos på måndagen, som kom och kramade på mig. Såååå bedårande! Hon lekte häst och sprang runt med tre andra små flickor och frustade. Haha!
Barn är så himla gosiga på något vis x)
Samtidigt som de är så himla onda, en utav flickorna är riktigt bitchiga och tycker illa om en annan. Hon säger att hon skrattar roligt, är en diva, försöker ställa sig in och tror en massa saker, när det i själva verket är hon som kan ta åt sig äran för dessa kriterier. Men jag är snäll, jag säger inte något om det.
Alltså. Mest för att jag inte är bra på tyska... hehehe
Idag har jag fått klippa lite, och framför allt till provet som de ska ha imorgon. Kangoroo, vad det nu hette. Tydligen är det globalt och kommer helt oväntat (med tanke på namnet) fårn Australien. Faktiskt lite knepiga uppgifter. Eller så var det för att det var på tyska.
Sedan när det var frukostrast var den en av de ursöta flickorna från första klass som jag var hos på måndagen, som kom och kramade på mig. Såååå bedårande! Hon lekte häst och sprang runt med tre andra små flickor och frustade. Haha!
Barn är så himla gosiga på något vis x)
Samtidigt som de är så himla onda, en utav flickorna är riktigt bitchiga och tycker illa om en annan. Hon säger att hon skrattar roligt, är en diva, försöker ställa sig in och tror en massa saker, när det i själva verket är hon som kan ta åt sig äran för dessa kriterier. Men jag är snäll, jag säger inte något om det.
Alltså. Mest för att jag inte är bra på tyska... hehehe
Undervisning
 |
| Skolan |
Jag börjar känna mig duktig. Undertiden som barnen gör "eget planerat arbetet" gör jag det med.
Jag lånar en av deras ordböcker, och det magiska med det hela är att bak i boken finns en en liten synonymlista och liknande. Boken är för grundskole elever, och det magiska med det hela är att det är precis min nivå av tyska.
Jag kan inte hjälpa dem med tyskaläxan, snarare, jag är sugen på att få vara med att göra den jag med haha! Jag behöver det sooooo much.
 |
| Trapphuset som jag aldrig hittar i :) |
Men matten kan jag hjälpa till med, och skriva av ord i skrivstil, ja för fan. Men när det kommer till ordkunskap kan jag lika mycket som en sexåring, bokstavligt! Mindre tror jag.
 |
| Skolgården |
Dom är så söta, ungarna. En liten tjej som heter Anna frågade mig varför jag inte var så bra på tyska.
Jag fick försöka föklara att jag kommer från Sverige, och där pratar man svenska, och man lär sig tyska på ett ungefärligt sätt som dom lär sig engelska. Så sööööt hon ääääär!
Dom har dessutom kommit på att jag ritar, så igår ritade jag två tjejer, idag tre och imorgon fyra.... Jag är ledig på fredag. Jag längtar.....
Upprättelse
Mer eller mindre så, det kom fram när jag nästa morgon klockan åtta inställde mig framför lärarnas rum. Direkt blev jag uppschasad, men inte till Läraren, som jag var hos igår, utan till en viss Frau Bröcker. Ja, jag har lärt mig namnet, vad duktig jag är.En liten pojke fick visa mig upp till tredjeklassarnas våning och jag gick för att hälsa på min nya chef.
Det visar sig att jag skulle ha varit hos henne igår, och sedan på eftermiddagen gått ner till en annan Frau vad-hon-nu-heter...
Det var lite roligt tydligen, för de hade sprungit omkring och letat efter mig, men bara hittat Läraren, som plötsligt insåg att hon skickat hem mig för tidigt. Jag tror det gjorde deras dag, för de var väldigt glada haha!
Så fick jag prata lite med den nya vad-hon-nu-heter, och min riktiga chef så att säga, och det visar sig att från ett klassrum till ett annat är min tyska vansinnigt dålig :)
Jag måste däremot erkänna att jag gillar några av barnen, och lärarna är väldigt trevliga av dem jag träffat och verkar ha fint med humor. Om man lyckas dra ett skämt på deras språk vill säga. Så att de förstår....
Kidnappad
Grejjen är väl lite att nu när prakitken kommit igång hinner jag inte på morgonen, och på kvällen vill jag bara tänka på annat... Heh heh, alltså det lät ju lite negativt x)
Jo men som sagt, praktiken är i full gång nu. Jag anlände nästan precis i tid, jättetidigt alltså, klockan tre minuter i åtta, och blir direkt ivägsläpad av en lärare. Vi går upp för ca tusen trappor (faktiskt inte, första våningen) och springer in i ett klassrum. Jag kommer inte exakt ihåg vad hon hette, men för hennes privatlivs skull säger vi bara Läraren. Jag hade fått för mig att jag skulle vara med de tredjeklassarna jag hade pratat med sist, men jag hamnade tillsammans med första klassare. Jättesmå, jättesöta, hyperaktiva monster. Nej nu ljuger jag lite, monster är de inte. Men jag satt med på deras undervisning, delade ut lite papper och tittade på när de bad frukostbön.
Sedan vid ett när deras undervisning tar slut frågar jag lite om vad jag ska göra. Eftersom varken hon eller jag visste skickade hon hem mig vid ett. Jag hade stoooora planer för min lediga eftermiddag, men så kom min monsterstol och åt upp mig....
söndag 13 mars 2011
Stickingsprojekt
lördag 12 mars 2011
Stickarn
Latmask
Trevligt trevligt, fredag kväll och jag kan inte säga mer än att min datorstol är magnetisk och väldigt, VÄLDIGT djup. Den älskar mig, och jag älskar den. Det var planerat med bio, jag tänkte gå, men stolen lockade och ropade och plånboken kved i smärtor när jag hotade med att ta ut pengar.
Tsk, tsk, tsk, oddsen var emot mig, det var inte mitt fel!!
Och nu, lördag eftermiddag, favorit i repris.
Jag har tittat klart på allt vad Criminal Minds heter på den här externa hårddisken och jag kör favorit i repris med mig själv till Resident Evil filmerna.
Jag tänkte titta på den spanska dödarfilmen Rec också, men faktum är att jag har redan sett den och orkade inte riktigt... he he he....
Det som hänt istället är att jag börjat sticka rätt okej mycket, och jag tänker göra den 2,5 meter lång och broddera på den.
Så kan det gå om man hittar tråkigt färgat garn till billig peng haha! DEN kommer att bli tjusig!!
Tsk, tsk, tsk, oddsen var emot mig, det var inte mitt fel!!
Och nu, lördag eftermiddag, favorit i repris.
Jag har tittat klart på allt vad Criminal Minds heter på den här externa hårddisken och jag kör favorit i repris med mig själv till Resident Evil filmerna.
Jag tänkte titta på den spanska dödarfilmen Rec också, men faktum är att jag har redan sett den och orkade inte riktigt... he he he....
Det som hänt istället är att jag börjat sticka rätt okej mycket, och jag tänker göra den 2,5 meter lång och broddera på den.
Så kan det gå om man hittar tråkigt färgat garn till billig peng haha! DEN kommer att bli tjusig!!
Skoldagar
Lite roligt är det med skola, på samma gång som lite tråkigt. Som vilken tonåring som helst har jag det knepigt med att få tummen ur, och jag känner att jag behöver plugga mer. Jag har nämligen PRECIS insett att det är nästa vecka praktiken börjar. Nästa. vecka.
Lite läskigt och lite roligt.
Nååå, jag hade prov i torsdags. Jag kan väl inte säga att jag kände mig jättenöjd, men faktum är att jag tycker att jag lärt mig en hel del under dessa åtta veckor. Mycket, mycket mer än vad jag gjort hemma. Och det har faktiskt börjat sjunka in på allvar, grammatik och ord smyger sig på mig när jag inte tänker på det! Nu ska jag bara läsa tusen böcker som jag tänkt mig och sen är jag den episka tysktalande Pandan på allas läppar.
Eller inte.
I fredags hade vi ett litet föredrag kan man kalla det, från kursansvarige skulle man kunna kalla dem, och de pratade om "inför praktiken" och lite sådant hade man kunnat säga.
Haha, jag hade tråkigt roligt åt min meningsuppbyggnad.
Men snart är det dags, snart är jag ute i Tyskland och hanterar åtta-åringar med Uno-kortlekar. WOHO!
Lite läskigt och lite roligt.
Nååå, jag hade prov i torsdags. Jag kan väl inte säga att jag kände mig jättenöjd, men faktum är att jag tycker att jag lärt mig en hel del under dessa åtta veckor. Mycket, mycket mer än vad jag gjort hemma. Och det har faktiskt börjat sjunka in på allvar, grammatik och ord smyger sig på mig när jag inte tänker på det! Nu ska jag bara läsa tusen böcker som jag tänkt mig och sen är jag den episka tysktalande Pandan på allas läppar.
Eller inte.
I fredags hade vi ett litet föredrag kan man kalla det, från kursansvarige skulle man kunna kalla dem, och de pratade om "inför praktiken" och lite sådant hade man kunnat säga.
Haha, jag hade tråkigt roligt åt min meningsuppbyggnad.
Men snart är det dags, snart är jag ute i Tyskland och hanterar åtta-åringar med Uno-kortlekar. WOHO!
Busshelvete
Fy, vilket språk panda!
Förlåt, men det drygade sig lite.
Påväg hem från flygplatsen fick jag krångla en massa. Egentligen inte, men den här gången hade jag ju faktiskt inte någon tom väska, utan lite vikt att släpa på.
Runtsläpat innan jag hittar busshållplatsen sätter jag mig på mitt bagage och är grinig. Jag andade 22.10 och nu är klockan nästan 23. Det gör en panda grinig.
Nå, bussen dröjde, men som tur är går den iaf till två stationer från min gata. Och jag slapp att betala.
Till gratisbiten, föreställ er ett riktigt elakt leende, någon som bara fröjdar sig så otroligt mycket åt sin egen tur och lycka och köttiga spel på mammas nedärvda Iphone.....
Jaaa, jag kom hem ca halv tolv och väckte antagligen halva huset. DET är trevligt! Sedan stannade jag uppe och plockade upp och in grejjer, och framför allt feta mängden godis. DET är viktigt. Godis och Te.
Det blev sent och en trött panda släpar sig dagen därpå till skolan. Mums. Mer zombiepanda åt folket!
Förlåt, men det drygade sig lite.
Påväg hem från flygplatsen fick jag krångla en massa. Egentligen inte, men den här gången hade jag ju faktiskt inte någon tom väska, utan lite vikt att släpa på.
Runtsläpat innan jag hittar busshållplatsen sätter jag mig på mitt bagage och är grinig. Jag andade 22.10 och nu är klockan nästan 23. Det gör en panda grinig.
Nå, bussen dröjde, men som tur är går den iaf till två stationer från min gata. Och jag slapp att betala.
Till gratisbiten, föreställ er ett riktigt elakt leende, någon som bara fröjdar sig så otroligt mycket åt sin egen tur och lycka och köttiga spel på mammas nedärvda Iphone.....
Jaaa, jag kom hem ca halv tolv och väckte antagligen halva huset. DET är trevligt! Sedan stannade jag uppe och plockade upp och in grejjer, och framför allt feta mängden godis. DET är viktigt. Godis och Te.
Det blev sent och en trött panda släpar sig dagen därpå till skolan. Mums. Mer zombiepanda åt folket!
Alooooneeee
Holländare
Som det kan gå. Jaaa, det blev mangefiiik rage-attack och lite spring. Efter lite informationssökande fick jag veta att det skulle komma ett 20 min senare och att jag förmodligen både skulle hinna äta kvällsmat och krama på syster. NAJS!
Sedan när man checkat av listan och satt sig på tåget med en take away Mini Meal från Donkan får jag vänta ända till Malmö innan man får sällskap.
Alltså, ja, sällskap fick jag ju, men lite mer bokstavligt. Ett äldre par kom in och satte sig efter att ha vinkat på sin son och började snacka något roligt språk.
Klok, vacker och magisk som jag är så kände jag igen språket eftersom det är en blandning av tyska, engelska, franska och hittepå. Alltså; Holländska!
Jag frågade dom sen när vi skulle av på Kastrup, för de såg lite vilsna ut. Visade sig att dom skulle till Düsseldorf dom med! Spännande, och lite akward.
Massa prat på engelska som övergick till Tyska senare, och vi är ombord på planet. Kändes lite konstigt att prata med dem, men det var trevligt i alla fall.
Sedan när man checkat av listan och satt sig på tåget med en take away Mini Meal från Donkan får jag vänta ända till Malmö innan man får sällskap.
Alltså, ja, sällskap fick jag ju, men lite mer bokstavligt. Ett äldre par kom in och satte sig efter att ha vinkat på sin son och började snacka något roligt språk.
Klok, vacker och magisk som jag är så kände jag igen språket eftersom det är en blandning av tyska, engelska, franska och hittepå. Alltså; Holländska!
Jag frågade dom sen när vi skulle av på Kastrup, för de såg lite vilsna ut. Visade sig att dom skulle till Düsseldorf dom med! Spännande, och lite akward.
Massa prat på engelska som övergick till Tyska senare, och vi är ombord på planet. Kändes lite konstigt att prata med dem, men det var trevligt i alla fall.
Väla
Det är en fiiiin plats ska sägas. Jag tvingade mamma åka dit med mig innan jag skulle till flygplatsen. Jag, mamma, Madde och Robin sprang omkring och i några timmar och jag, lycklig som jag är, har numera ett par hela byxor! Mer än vad jag hade innan. Känns faktiskt bra att det är storleken jag brukar ha, men att dom är lite för stora.
Jag har kommit på att jag måste ha stretch-byxor. Jag skuttar runt och flexar för mycket. Typ. Men om man säger så här, jag sitter aldrig still, benen spretar alltid på något vis, kors och tvärs över hela stolen. Är det konstigt att byxorna dör?
Jaa, tycker jag i alla fall.
Nåååå, det bar av mot Knutan sen i alla fall. Kommer dit, oroväckande sent, får Madde och Robin att springa ner med mina väskor medan jag köper biljett, EN minut till godo, och BAM:
Tåget är inställt.
Jag har kommit på att jag måste ha stretch-byxor. Jag skuttar runt och flexar för mycket. Typ. Men om man säger så här, jag sitter aldrig still, benen spretar alltid på något vis, kors och tvärs över hela stolen. Är det konstigt att byxorna dör?
Jaa, tycker jag i alla fall.
Nåååå, det bar av mot Knutan sen i alla fall. Kommer dit, oroväckande sent, får Madde och Robin att springa ner med mina väskor medan jag köper biljett, EN minut till godo, och BAM:
Tåget är inställt.
Zombie night >:3
Jag är världens gladaste häst. Vi planerade inför en zombie-köttar-kväll och första kvällen glömde jag sladdarna. Hur bra är det, packa Xbox och datorn, och dum panda glömmer sladdarna.
Blond? Ja, hur så?
Hahhaha,
(gjord av http://asianlover.deviantart.com/)
Jaa, det slutade med måndag kväll fullt kalas på Halo 3. Jag och Robin vid Tv.n på övervåningen och Madde och Sebbe på undervåningen. Vi köttade lite och jag dog rätt hårt.... Hehehehe, jag är inte så bra på Halo som jag borde vara hahaha! Men det blir bättre, jag bleeev bättre, och ända sättet är att öva är med Xboxet som dessvärre inte är i Tyskland med mig....
SÅ, när jag kommer hem måste jag ha mer träning.
Det köttades även en del Left 4 dead 2.
Sebbe och jag spelade tillsammans och när vi dog tog Madde och Robin över.
Det gick ganska fort, för Sebber gillar att skjuta på bilar.
Det i sin tur innebär att det kommer en FLOCK med Zombies och tillhörande monster. Jaaaa.... Det var roligt i alla fall!
Blond? Ja, hur så?
Hahhaha,
Jaa, det slutade med måndag kväll fullt kalas på Halo 3. Jag och Robin vid Tv.n på övervåningen och Madde och Sebbe på undervåningen. Vi köttade lite och jag dog rätt hårt.... Hehehehe, jag är inte så bra på Halo som jag borde vara hahaha! Men det blir bättre, jag bleeev bättre, och ända sättet är att öva är med Xboxet som dessvärre inte är i Tyskland med mig....
SÅ, när jag kommer hem måste jag ha mer träning.
Det köttades även en del Left 4 dead 2.
Sebbe och jag spelade tillsammans och när vi dog tog Madde och Robin över.
Det gick ganska fort, för Sebber gillar att skjuta på bilar.
Det i sin tur innebär att det kommer en FLOCK med Zombies och tillhörande monster. Jaaaa.... Det var roligt i alla fall!
Soffpotatis
Söndag hemma i Sverige, mysigt och latmaskigt. Jag hade egentligen stoooora planer, och sådär en vecka i efterhand ska jag erkänna att jag inte kommer ihåg vad det var. Faktiskt borde måndag också inkluderas i planen. Rent krasst så har mitt minne gått från amazing till kortsiktigt kaos. Sorgligt. Jag vet att söndagen var en luuugn och fiiiin dag, jag orkade inte jobba (vilket jag faktiskt hade tänkt mig) så jag var hemma och softade hårt istället :) Tror jag försökte göra lite blogg, men som vanligt så är internet en aning krångligt...
Tiden går, tiden går och sedan åkte vi till ridhuset.
Peppy är som vanligt min lilla magiska häst, och Tove och jag satt med våra ömma rumpor på en varsin häst.
Ja, man får VÄLDIGT ont i rumpan om man inte ridit på länge. Det brukar gå över ganska fort, men ändå!
Peppy och Diesel fick jobba ordentligt i Toves vård, och jag känner att det kommer bli jättetrevligt att komma hem och tävla i sommar!
Tiden går, tiden går och sedan åkte vi till ridhuset.
Peppy är som vanligt min lilla magiska häst, och Tove och jag satt med våra ömma rumpor på en varsin häst.
Ja, man får VÄLDIGT ont i rumpan om man inte ridit på länge. Det brukar gå över ganska fort, men ändå!
Peppy och Diesel fick jobba ordentligt i Toves vård, och jag känner att det kommer bli jättetrevligt att komma hem och tävla i sommar!
Lördagstillägg
Jag glömde faktiskt säga, jag ställde på innan konserten som en magiskt vacker modell åt min kära vän Kajsa. Hon hade ett fotoprojekt i skolan och saknade en bild, och det är där jag kommer in. Spackla lite, dra ut håret i en buske, sitt på en brunn och hoppas på att prasslandet bakom dig är katten Bowie och inte en grävling. Lite så var det.
Och det viktigaste av allt, käka löv. Viktig del av vardagen :D
http://www.youtube.com/watch?v=ZMSlC3t68H0
Vegetarianer borde få adoptera.
Men inte gifta sig i kyrkor.
Och det viktigaste av allt, käka löv. Viktig del av vardagen :D
http://www.youtube.com/watch?v=ZMSlC3t68H0
Vegetarianer borde få adoptera.
Men inte gifta sig i kyrkor.
onsdag 9 mars 2011
Pungkrock
Efter att de små sötsakerna dök upp på gården så blev det fika. Sedan blev det en konsert på Eric Ruuth. Eller Krut Erik som Maddes pappa tydligen kallade det. It made our day. Vi dog hela vägen in på Ciry Gross.
Sedan på konserten var det .... lite folk.... Det blev så att jag, madde och flickvännerna satt längst fram. Ja, satt. Ganska roligt, men golvet var ju fritt. Deras klassiska låtar, den egna låten och en friserad Sven som inte ser riktigt klok ut utan sitt långa hår och skägg gjorde kvällen komplett.
Det härliga var, tydlgien skulle det vara med fem band. Sedan tre. Sedan bara Pungkrock.
Ska tilläggas. De är strikta med HUR man uttalar deras namn.
"Många tror att vi heter punk rock. Men det är fel. Vi heter Pung Krock."
"Som i när två pungar med manliga testiklar drabbar samman."
Ordagrannt och skrämmande nog precis så sades det på scenen.
Den omedelbara frågan var ju om det finns "kvinnliga" testiklar, eftersom han sa att det just var... manliga testiklad.
Det kanske beror på hur han menade med manligt förresten. Det skulle kunna vara ett adjektiv, så som att det var en väldigt manlig pung, eller ordagrannt en pung som tillhör en man. Med lite tur.
Om inget annat kanske en flickvänn tröttnat på sin pojkvänn och tagit saken i egna händer och avlägsnat en del av problemet- och kanske en medarbetare tagit en annan - och helt enkelt krockat dem.
Ska sägas att tre av fyra, vad jag känner till av bandet, har BEKRÄFTAT flickvän.
Så man vet aldrig :)
Sedan på konserten var det .... lite folk.... Det blev så att jag, madde och flickvännerna satt längst fram. Ja, satt. Ganska roligt, men golvet var ju fritt. Deras klassiska låtar, den egna låten och en friserad Sven som inte ser riktigt klok ut utan sitt långa hår och skägg gjorde kvällen komplett.
Det härliga var, tydlgien skulle det vara med fem band. Sedan tre. Sedan bara Pungkrock.
Ska tilläggas. De är strikta med HUR man uttalar deras namn.
"Många tror att vi heter punk rock. Men det är fel. Vi heter Pung Krock."
"Som i när två pungar med manliga testiklar drabbar samman."
Ordagrannt och skrämmande nog precis så sades det på scenen.
Den omedelbara frågan var ju om det finns "kvinnliga" testiklar, eftersom han sa att det just var... manliga testiklad.
Det kanske beror på hur han menade med manligt förresten. Det skulle kunna vara ett adjektiv, så som att det var en väldigt manlig pung, eller ordagrannt en pung som tillhör en man. Med lite tur.
Om inget annat kanske en flickvänn tröttnat på sin pojkvänn och tagit saken i egna händer och avlägsnat en del av problemet- och kanske en medarbetare tagit en annan - och helt enkelt krockat dem.
Ska sägas att tre av fyra, vad jag känner till av bandet, har BEKRÄFTAT flickvän.
Så man vet aldrig :)
söndag 6 mars 2011
Lördagsbehov
Planen var ursprungligen att få spelat lite Xbox och lite Resident Evil 5, som är det allmänna favoritspelet vänner emellan.
Det slutade med att jag städade rundor en sväng och sedan kom alpackorna hem. Hur söta som helst. Douglas, Dante och Bastian. Dom är sjukt små och är en i varje färg; gul, brun och svart. De låter ungefär som grisarna (när grisarna gör söta små läten som betyder "flytta på dig, jag vill också ha mat" och sedan inser de att den andre är övermäktig och lägger till ett litet "snällllllla???") och låter ungefär eeeeeiiih.... eeeiiiih.... eiiiihhhh.... Ja, lite så. Jättesött och jättetyst x)
Det blev alltså inget Resudent (som vi kallar det hehehe)
Det slutade med att jag städade rundor en sväng och sedan kom alpackorna hem. Hur söta som helst. Douglas, Dante och Bastian. Dom är sjukt små och är en i varje färg; gul, brun och svart. De låter ungefär som grisarna (när grisarna gör söta små läten som betyder "flytta på dig, jag vill också ha mat" och sedan inser de att den andre är övermäktig och lägger till ett litet "snällllllla???") och låter ungefär eeeeeiiih.... eeeiiiih.... eiiiihhhh.... Ja, lite så. Jättesött och jättetyst x)
Det blev alltså inget Resudent (som vi kallar det hehehe)
Vrålstäda
Jag är världens normalaste tonåring.
Det första som händer när jag kommer hem, stackars Madde, är att jag städar köket i två och en halv timme..... Ja, så kan man ju också göra. Efter det ut i stallet och mocka, till ridhuset och sedan raska puckar till Helsingborg.
Ni förstår, vi skulle ut och leka. Det vill säga, ut på fest på The Tivoli. Jag hade bara lite abstinens och mitt fina umgänge gjorde mig sällskap till klockan halv tre.
Det är som om jag aldrig varit borta, alla jag känner är kvar (och jag lyckades ju träffa halva kulla och folk från min årgång) och allt ser nästan lika dant ut.
Jag hade ovanligt roligt faktiskt och halv tre bar det av hemmåt. Det var bara det att jag glömt hur lång tid bussar tar på sig. Sedan mötte jag en gammal klassis på bussen, Kajsa, som ska till Spaninen, otroliga flicka. Jag sitter och pratar med henne och inser att jag precis missat min hållplats. Så det var bara att gå från Margreteberg. Hemma tryggt och säkert klockan fyra. En och en halv timme från det att vi började hemfärden. Dåligt.
Men min säng är magisk.
Mitt rum har tydligen varit förrådsrum för Elins sova-över-madrasser, och numeral ligger det fyra extramadrasser i min säng utöver min vanliga.
Prince Charming på ärten.
Det första som händer när jag kommer hem, stackars Madde, är att jag städar köket i två och en halv timme..... Ja, så kan man ju också göra. Efter det ut i stallet och mocka, till ridhuset och sedan raska puckar till Helsingborg.
Ni förstår, vi skulle ut och leka. Det vill säga, ut på fest på The Tivoli. Jag hade bara lite abstinens och mitt fina umgänge gjorde mig sällskap till klockan halv tre.
Det är som om jag aldrig varit borta, alla jag känner är kvar (och jag lyckades ju träffa halva kulla och folk från min årgång) och allt ser nästan lika dant ut.
Jag hade ovanligt roligt faktiskt och halv tre bar det av hemmåt. Det var bara det att jag glömt hur lång tid bussar tar på sig. Sedan mötte jag en gammal klassis på bussen, Kajsa, som ska till Spaninen, otroliga flicka. Jag sitter och pratar med henne och inser att jag precis missat min hållplats. Så det var bara att gå från Margreteberg. Hemma tryggt och säkert klockan fyra. En och en halv timme från det att vi började hemfärden. Dåligt.
Men min säng är magisk.
Mitt rum har tydligen varit förrådsrum för Elins sova-över-madrasser, och numeral ligger det fyra extramadrasser i min säng utöver min vanliga.
Prince Charming på ärten.
Danmark-Helsingborg-Höganäs
Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte tycker om att resa. Men allt har ju bieffekter så att säga. I mitt fall var det kostnaden. Jag blir så trött och irriterad när jag fick betala 189 kr för ENKELRESA till Helsingborg. Någon annan fattig student som känner hur det svider i plånboken?
Sedan när jag spenderat en timme med att småprata med en tant från Malmö som skulle till sin dotter i Göteborg och frågat konduktören om biljetten funkade på bussen med (hon sa, ja jo kanske) så stampade jag av i en välbekant Knutpunkt...
Det visar sig att denna äckeldyra biljett INTE funkar på bussen. Men eftersom jag redan betalt e biljett så fick jag ett "billigare" pris. Inte. Jag fick betala 36, istället för 42, eftersom jag egentligen fortfarande går som halv, det vill säga barn, och betalar 25. Billigare, det var snällt av dig....
Sedan rusar man från bussen efter att ha sett halva Elins skolklass på bussen. Ska sägas att klockan var ungefär halv elva på morgon...
Och sedan in på mitt gamla jobb och sedan hem med Madde i rask följetång!
Tidigt tidigt tidigt
Fy fan, jag hatar morgnar. Jag skulle resa till Sverige fredag morgon, planet gick 6.35. På väg hem från vår Karneval Sightseeing hittade jag en buss som gick till flygplatsen. Den tidigaste gick 4.49 vilket gjorde mammas flicka nervös. Att vara mammas flicka inkluderar dåligt lokalsinne och behov att vara jättetidigt på flygplatsen.
Jag kom inte i säng förrän klockan, och jag tror inte att jag någonsin sovit så dött någon gång under min tid i Tyskland. Vaknar och känner mig som en fisk på torra land klockan fyra och hasar mig ut med väskorna ut i den mörka och ovanligt tysta staden. Kan tänka att alla blev trötta efter första kvällens firande. Ska sägas att det firas till tisdag....
När man väl sitter på planet har jag köpt en macka som inte hjälpte mer än att vrålet i magen övergick till akut törst. Men det viktigast först tror jag min hjärna resonerade. Min plan var nämligen att hålla mig vaken tills man fick något gratis att dricka, för sådan är traditionen, och det som händer är att knappt ovan molnen slocknar jag som ett ljus. Jag vaknar lite förundrat till från mitt koma-liknande tillstånd och tittar ut genom fönstret och undrar vilken konstigt land vi var och flög över nu. Det hade kunnat vara berg med gråa vägar, det hade kunnat vara snöiga fält i bullform.... Det var moln. Sedan somnade jag igen.
Nästa gång jag vaknar skulle vi landa. Ett skräckfyllt ögonblick förstod jag inte var vi var när vi flög ned mot havet, som först innehöll en stig av små isblock. Sedan landade vi i Danmark.
Jag kom inte i säng förrän klockan, och jag tror inte att jag någonsin sovit så dött någon gång under min tid i Tyskland. Vaknar och känner mig som en fisk på torra land klockan fyra och hasar mig ut med väskorna ut i den mörka och ovanligt tysta staden. Kan tänka att alla blev trötta efter första kvällens firande. Ska sägas att det firas till tisdag....
När man väl sitter på planet har jag köpt en macka som inte hjälpte mer än att vrålet i magen övergick till akut törst. Men det viktigast först tror jag min hjärna resonerade. Min plan var nämligen att hålla mig vaken tills man fick något gratis att dricka, för sådan är traditionen, och det som händer är att knappt ovan molnen slocknar jag som ett ljus. Jag vaknar lite förundrat till från mitt koma-liknande tillstånd och tittar ut genom fönstret och undrar vilken konstigt land vi var och flög över nu. Det hade kunnat vara berg med gråa vägar, det hade kunnat vara snöiga fält i bullform.... Det var moln. Sedan somnade jag igen.
Nästa gång jag vaknar skulle vi landa. Ett skräckfyllt ögonblick förstod jag inte var vi var när vi flög ned mot havet, som först innehöll en stig av små isblock. Sedan landade vi i Danmark.
Eskortera svarta får
Jaaaa, ut och gå bland folk och titta på alla konstiga dräkter; det är underbart.
tråkigt nog hade ju inte vi några dräkter själva, men det märktes knappt i mängden folk.
Ni vet hur det ser ut på en festival, skräp och papptalrikar och plastmuggar överallt efter en hel helg. Det var första dagen. Det såg ut som en veckas oavbrutet festande, man vadade i skräp mitt i staden, och det var bara första dagen. Min hanrummis informerade mig därefter att det såg ut exakt sådär förra året också, fast alla plastglas var glasflaskor... I mindre helt format. Det hade förbjudits i år av helt förståerliga anledningar. Vi stötte ihop men några svenskar från skolan och gick ett varv runt festområdet. Fulla människor dansade på stället utanför tätbefolkade festlokaler med dunkadunka i tysk tappning.
Det vill säga, den olbigatoriska dansrytmen med lite retro och vrålhäftiga dragspelsslingor och söta tyska ramsor. Milt sagt. Det var rätt underhållande.
Vi stannade inte så länge, och på vägen hem så kom vi fram till att det skulle gå snabbare att gå en station än att orka vänta på spårvagnen i tio minuter.
Haha, vi missade två spårvagnar när vi inte hann fram till stationerna, och det slutade med att vi gick hela vägen.
Framför oss, och det här är roligt, gick ett svart får.
Ett livs levande svart får. Han var kanske lika lång som mig, iklädd en overall av svart ull och en liten luva med ett fåransikte på. Han vinglade över hela trottoaren och när vi försökte gå förbi stångades han.
Sen trillade han ihop på marken framför oss. Mindre bra.
Det slutade med att jag viftade dit min hanrummis, som bar honom i ena armen höll jag på att skriva, påväg mot det hållet han sa var hem. Vårt håll så det gick bra ändå ;)
Det roliga var ju att jag pratade ju engelska med min hanrummis, och det hörde alltså fåret så han svarade oss på engelska. En prestation som ska ha BERÖM av en tysk i den åldern och i den formen. Stupfull och engelsktalande. "Five meters this way" sa han. Om och om igen, och flera kvarter senare så skulle han gå själv. Det resulterade i att han blev anfallen av ett antal väggar som ville se blod, och tillslut satte han sig i ett hörn. Jag tror han höll på att somna, och min hanrummis ville ta en bild.
Jag tyckte det var taskigt, framför allt eftersom de då hade varit obligatoriskt att lägga ut den här....
SÅ det blev ingen bild, men föreställ er en vuxen man i en fårdräkt i ett hörn med hakan mellan knäna och snarkljud. Inte Bääää alltså.
Så efter åtskilligt viftande fick min hanrummis dra upp honom igen, och den här gången var faktiskt "Five meters this way" rakt över gatan, så vid dörren lät vi honom springa fritt. Eller tappa nycklarna, som han också gjorde. Stackars litet packat får...
tråkigt nog hade ju inte vi några dräkter själva, men det märktes knappt i mängden folk.
Ni vet hur det ser ut på en festival, skräp och papptalrikar och plastmuggar överallt efter en hel helg. Det var första dagen. Det såg ut som en veckas oavbrutet festande, man vadade i skräp mitt i staden, och det var bara första dagen. Min hanrummis informerade mig därefter att det såg ut exakt sådär förra året också, fast alla plastglas var glasflaskor... I mindre helt format. Det hade förbjudits i år av helt förståerliga anledningar. Vi stötte ihop men några svenskar från skolan och gick ett varv runt festområdet. Fulla människor dansade på stället utanför tätbefolkade festlokaler med dunkadunka i tysk tappning.
Det vill säga, den olbigatoriska dansrytmen med lite retro och vrålhäftiga dragspelsslingor och söta tyska ramsor. Milt sagt. Det var rätt underhållande.
Vi stannade inte så länge, och på vägen hem så kom vi fram till att det skulle gå snabbare att gå en station än att orka vänta på spårvagnen i tio minuter.
Haha, vi missade två spårvagnar när vi inte hann fram till stationerna, och det slutade med att vi gick hela vägen.
Framför oss, och det här är roligt, gick ett svart får.
Ett livs levande svart får. Han var kanske lika lång som mig, iklädd en overall av svart ull och en liten luva med ett fåransikte på. Han vinglade över hela trottoaren och när vi försökte gå förbi stångades han.
Sen trillade han ihop på marken framför oss. Mindre bra.
Det slutade med att jag viftade dit min hanrummis, som bar honom i ena armen höll jag på att skriva, påväg mot det hållet han sa var hem. Vårt håll så det gick bra ändå ;)
Det roliga var ju att jag pratade ju engelska med min hanrummis, och det hörde alltså fåret så han svarade oss på engelska. En prestation som ska ha BERÖM av en tysk i den åldern och i den formen. Stupfull och engelsktalande. "Five meters this way" sa han. Om och om igen, och flera kvarter senare så skulle han gå själv. Det resulterade i att han blev anfallen av ett antal väggar som ville se blod, och tillslut satte han sig i ett hörn. Jag tror han höll på att somna, och min hanrummis ville ta en bild.
Jag tyckte det var taskigt, framför allt eftersom de då hade varit obligatoriskt att lägga ut den här....
SÅ det blev ingen bild, men föreställ er en vuxen man i en fårdräkt i ett hörn med hakan mellan knäna och snarkljud. Inte Bääää alltså.
Så efter åtskilligt viftande fick min hanrummis dra upp honom igen, och den här gången var faktiskt "Five meters this way" rakt över gatan, så vid dörren lät vi honom springa fritt. Eller tappa nycklarna, som han också gjorde. Stackars litet packat får...
Åka tåg med en fjäril
Ja, det är ju så att man inte bara kan låta bli att titta på folk.
Ska sägas att jag var ute och tittade på folk ändå. Först var det ju såklart en heldag i skolan, denna torsdag men strålande sol och helt okej kallt.
Karnevalen började klockan 11 när vi var i skolan, alla var utklädda och bara att åka spårvagn var ett äventyr bland alla Hippies, fångar, clowner och päron. Ja, folk klär ut sig till päron; paljettklänningar och små kavata hattar. Modereportern panda rapporterar och godkänner. Helt okej episkt, jag tycker om det. Dagen kändes ju lite längre än den egentligen var när man satt i klassrummet och repeterade grammatik och passiva satser.
Sedan efter skolan blir det diskussion huruvida (haha jag älskar det ordet) det skolas ut och traska bland festligheterna. Utklätt naturlig vis. Jag har ingen riktig maskeraddräkt. Allt blir ju lite billigare så jag passade ändå på att köpa en vit trevlig peruk som smikrande och otrevligt nog inte passar på mig eftersom jag har för mycket och för långt hår för att få plats under peruken som är inte en bob-frisyr utan snarare page.
Jag köpte även teatersmink och vingar, mest för att jag har en idé i huvudet till ett fotoprojekt. Hehehe.
Efter en ensam eftermiddag som övergick till kväll inser jag att det är svårt att få tag i folk, så jag övertalar min han-rummis att följa med mig och titta på folk. Min hon-rummis var tvungen att jobba, sorgligt nog. Alltså låg idén att gå som frukstsallad på hyllan....
Ska sägas att jag var ute och tittade på folk ändå. Först var det ju såklart en heldag i skolan, denna torsdag men strålande sol och helt okej kallt.
Karnevalen började klockan 11 när vi var i skolan, alla var utklädda och bara att åka spårvagn var ett äventyr bland alla Hippies, fångar, clowner och päron. Ja, folk klär ut sig till päron; paljettklänningar och små kavata hattar. Modereportern panda rapporterar och godkänner. Helt okej episkt, jag tycker om det. Dagen kändes ju lite längre än den egentligen var när man satt i klassrummet och repeterade grammatik och passiva satser.
Sedan efter skolan blir det diskussion huruvida (haha jag älskar det ordet) det skolas ut och traska bland festligheterna. Utklätt naturlig vis. Jag har ingen riktig maskeraddräkt. Allt blir ju lite billigare så jag passade ändå på att köpa en vit trevlig peruk som smikrande och otrevligt nog inte passar på mig eftersom jag har för mycket och för långt hår för att få plats under peruken som är inte en bob-frisyr utan snarare page.
Jag köpte även teatersmink och vingar, mest för att jag har en idé i huvudet till ett fotoprojekt. Hehehe.
Efter en ensam eftermiddag som övergick till kväll inser jag att det är svårt att få tag i folk, så jag övertalar min han-rummis att följa med mig och titta på folk. Min hon-rummis var tvungen att jobba, sorgligt nog. Alltså låg idén att gå som frukstsallad på hyllan....
Karnevaldagar
Ja, nu är det ju så illa att jag åkte hem inför den årliga Karnevalen i Düsseldorf. Det är det utmärkta combon med lediga dagar och tandläkaren som så många uppskattar. Det är väldigt lägligt för alla parter inblandade (skola och tandläkare) förutom mig. Det är jättekalas, maskerad och hela staden firar. Förutom jag. Jag är hemma!
Det är ändå räääätt lagom skönt att vara hemma ska sägas, men ändå, det största gemensamma event för staden och jag missar det.
Ja, det är så det är ibland.
Det är ändå räääätt lagom skönt att vara hemma ska sägas, men ändå, det största gemensamma event för staden och jag missar det.
Ja, det är så det är ibland.
tisdag 1 mars 2011
A day in the park
För att få det sagt då.
Igår var en helt otroligt vacker dag. +9*C och gott humör. Jag gick genom parken påväg hem efter att ha pratat med journalisten, och i parken sen så kunde jag bara inte låta bli att mysa.
Först stannade jag och tittade på en gubbe som matade fåglar. Till att börja med stod han vid sin cykel på gångbanan och slängde bröd till alla fåglar som trippade upp ur dammen. Jättemysigt! Det var säkert fyra svanar och undra Kanadagäss. Utöver det var det massor av måsar och duvor och massa små konstiga fågelsorter som jag inte kände igen. Och änder så klart. Ingen park utan änder.
Sen började han gå neråt vattnet, två svanar låg på gräsplanen mot vägen, och han gick helt enkelt bara fram till dem och stoppade bröd i munnen på dem. De var så söta, de såg ut som om de hade velat sätta sig i knät på honom och tigga mer! Någon dag ska jag också ta med bröd till parken och mata fåglar. Mys mys mys.
Sedan när han gick ställde jag mig på bron över vattnet. På den var det några tanter som slängde jordnötter. Sånna man ser i Kalle Anka, som piff och puff stjäler hela tiden.
Jag vet inte exakt vilken sorts fågel det är. Kråka, råka något sånt. Nå, de stod och matade dem med dom här nötterna, och de fick två tre stycken åt gången. Och de tog alla tre i näbben och flög iväg! Flera stycker ngjorde så! Dom är så otroligt söta! Jag älskar fåglar! :3
Sedan när dom gick så kom det två nya och ställde sig en bit från mig på bron. Då kom det veeeeeeerrrstaaaa stora fisken! Alltså, som en sån där guldfisk i megasize. Och blå. Jag var tvungen att fråga dom "Sehen Sie das auch? Ein Fisch!"
Haha, jag är så knepig, och glad för det lilla!
Sedan när jag gick vidare trillade två skal ner från ett träd. Från nötterna tanterna kastat. Vem tror ni sparade dom? Thaaaats right!
Igår var en helt otroligt vacker dag. +9*C och gott humör. Jag gick genom parken påväg hem efter att ha pratat med journalisten, och i parken sen så kunde jag bara inte låta bli att mysa.
Först stannade jag och tittade på en gubbe som matade fåglar. Till att börja med stod han vid sin cykel på gångbanan och slängde bröd till alla fåglar som trippade upp ur dammen. Jättemysigt! Det var säkert fyra svanar och undra Kanadagäss. Utöver det var det massor av måsar och duvor och massa små konstiga fågelsorter som jag inte kände igen. Och änder så klart. Ingen park utan änder.
Sen började han gå neråt vattnet, två svanar låg på gräsplanen mot vägen, och han gick helt enkelt bara fram till dem och stoppade bröd i munnen på dem. De var så söta, de såg ut som om de hade velat sätta sig i knät på honom och tigga mer! Någon dag ska jag också ta med bröd till parken och mata fåglar. Mys mys mys.
Sedan när han gick ställde jag mig på bron över vattnet. På den var det några tanter som slängde jordnötter. Sånna man ser i Kalle Anka, som piff och puff stjäler hela tiden.
Jag vet inte exakt vilken sorts fågel det är. Kråka, råka något sånt. Nå, de stod och matade dem med dom här nötterna, och de fick två tre stycken åt gången. Och de tog alla tre i näbben och flög iväg! Flera stycker ngjorde så! Dom är så otroligt söta! Jag älskar fåglar! :3
Sedan när dom gick så kom det två nya och ställde sig en bit från mig på bron. Då kom det veeeeeeerrrstaaaa stora fisken! Alltså, som en sån där guldfisk i megasize. Och blå. Jag var tvungen att fråga dom "Sehen Sie das auch? Ein Fisch!"
Haha, jag är så knepig, och glad för det lilla!
Sedan när jag gick vidare trillade två skal ner från ett träd. Från nötterna tanterna kastat. Vem tror ni sparade dom? Thaaaats right!
Internetproblem
Jag har enorma internet problem. Helt abnormt jättejobbiga feteproblem. Det segar och förnekar mig inträde på min egen blogg, och med nöd och näppe fick jag betala hyran idag. Woho! Agressioner på det.
Puss och kram däremot på externa hårddiskar med film och musik i stora mängder, det gör mig happy!
Criminal Mind i mitt hjärta. Jag överdriver, som alltid. Hohoho, jag har haft ett par trevliga lediga dagar, jag har skrivit brev och kryddat dom med lite karnevalkärlek!
Jävligt onödigt och ganska roligt! Jag tänker dessutom börja träna min kondition nu för tiden, det känns som en bra grej. Min nya hanrummis tittade snett på mig när jag skröt om mina 1.8 km. Alltså. Spring mer. Check.
Nejmen nejmen. Det är fina fisken att jag inte har ett dugg att berätta rent krasst. Nu kom jag på en liten berättelse från igår. Men det tar vi senare.
Tjo flöjt!
Puss och kram däremot på externa hårddiskar med film och musik i stora mängder, det gör mig happy!
Criminal Mind i mitt hjärta. Jag överdriver, som alltid. Hohoho, jag har haft ett par trevliga lediga dagar, jag har skrivit brev och kryddat dom med lite karnevalkärlek!
Jävligt onödigt och ganska roligt! Jag tänker dessutom börja träna min kondition nu för tiden, det känns som en bra grej. Min nya hanrummis tittade snett på mig när jag skröt om mina 1.8 km. Alltså. Spring mer. Check.
Nejmen nejmen. Det är fina fisken att jag inte har ett dugg att berätta rent krasst. Nu kom jag på en liten berättelse från igår. Men det tar vi senare.
Tjo flöjt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)