Väla

Det är en fiiiin plats ska sägas. Jag tvingade mamma åka dit med mig innan jag skulle till flygplatsen. Jag, mamma, Madde och Robin sprang omkring och i några timmar och jag, lycklig som jag är, har numera ett par hela byxor! Mer än vad jag hade innan. Känns faktiskt bra att det är storleken jag brukar ha, men att dom är lite för stora.
Jag har kommit på att jag måste ha stretch-byxor. Jag skuttar runt och flexar för mycket. Typ. Men om man säger så här, jag sitter aldrig still, benen spretar alltid på något vis, kors och tvärs över hela stolen. Är det konstigt att byxorna dör?
Jaa, tycker jag i alla fall.
Nåååå, det bar av mot Knutan sen i alla fall. Kommer dit, oroväckande sent, får Madde och Robin att springa ner med mina väskor medan jag köper biljett, EN minut till godo, och BAM:
Tåget är inställt.