Har jag nämnt att det är en katolsk skola jag är på?
Faktum är att den är otroligt multikulturell. Jag tror aldrig jag sett en skola med så många kulturer och ändå är ingen utanför. I början ska jag erkänna att jag var lite skeptisk. Faktum är att jag är fortfarande lite nervös inför imorgon, för imorgon ska skolan till kyrkan på "Messe".
Alltså mässa.
Det är lärorikt för mig eftersom jag till att börja med aldrig går i kyrkan, och dessutom inte kan en enda psalm eller bön. Inte ens basic. Dåligt, Amanda.
Jag ska säga att jag hade lite fördommar innan jag kom till skolan. Alla lärare skulle ha på sig nunnedräkter och alla elever skulle vara vrålkristna och prata om jesus som the one and only.
Jag tycker det är vackert att tro, och det är viktigt. Framför allt är religion något otroligt känsligt att disskutera, och många av mina vänner är tyvärr så anti det bara går.
MEN! För att lämna det känsliga ämnet vill jag bara förklara lite om hur det är i skolan.
Eller avsluta frasen.
Inför frukost, eventuellt morgonsamlingen, reser sig alla upp, tittar på schemat för dagen och sen vänder man sig mot jesus på korset som de har på väggen, och ber en liten bön. De klassiska, alla barnen kan den, förutom jag och den nyaste. En fin liten cermoni sådär på morgonkvisten.
Jag gillart.
På tal om morgonkvisten, jag hade hicka precis hela morgonen idag. Innan praktiken alltså. Jätteroligt, för det var verkligen oavbrutet i en halvtimme. Sen skrämde jag mig själv genom att inse att jag höll på att bli sen, och sen har jag inte hickat på hela dagen.
Fiiiiiiiiiint!!!
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar