Tårtkalas

Inte tårtan vi åt dock...

Vrålmysigt!

Efter undervisningen idag fick jag välja mellan att följa med på idrottslektion eller vara med eftermiddagschefen. Jag kände inte helt för att springa runt idag så jag lät helt enkelt bli, och istället satt jag emd eftermiddagschefen. Det visade sig att en av medarbetarna till gruppen vi har, hade födelsedag idag. Det fina med det var att hon tog med sig tårta. Det ännu bättre var att det inte var några barn med alls, och hela skolan var tyst. Jag har aldrig varit på ett så tyst ställe i Tyskland förut. Det är antingen trafik eller folktjatter ellertunna väggar till lägenheten intill.

Alldelles tyst.

Hah najs!

Jag var också ganska tyst ska sägas, jag satt med tre urtyskar (inte riktigt...) som satt och småpratade. De kände ju uppenbart varandra, åtminståne såpass att de pratade renovering och inredning av hem, sedan lite sjukhusvistelse och sådär. Jag visste inte helt vad jag kunde vara med och prata om, dålig på tyska och allt, så jag satt tyst och krängde tårta. Det gick det med. Haha!