Den sista timmen avslutade jag artigt nog min stickning i sällskap av familjelivet. Det visade sig att hon-rummisens syster hade ett projekt där hon ville involvera en svensktalande. Alltså mig, om möjligt. Vet däremot inte hur det kommer gå med det tyvärr, eftersom det är i Bremen. Och lite ont om tid. Jag vill.....
Och det visade sig även att fadern i familjen hade spelat handboll med sitt lag i Göteborg. Han visade lite bilder, var jag tror jag kände igen mig på EN bild.
Whoop whoop!
Sedan följde hela familjen med oss till hållplatsen för tillbakafärd. Vi skulle samåka med någon människa igen från Berlin Haubtbahnhof. Det är långt ifrån deras hus, på samma gång som det är jämförelsevis nära i förhållande till ... ja, utanför Berlin? xD
Det kom en gubbe och spelade musik i spårvagnen, och min hon-rummis tvingade mig ge honom lite pengar.... Vi höll även en liten diskussion om de kända delarna av Berlin, vilka var de jag kände till och tyckte om. Hon konstaterade (som berlinare) att de är dumma och överskattade. Pjah, hon är också den sortens person som tar bort sitt Facebook konto enbart för att det är så många som har börjat med det. Mainstream, töntigt och vanligt. Alltså, ja, sött och roligt på samma gång. Jag kan ju tycka att det är halva poängen, framför allt när jag inte är i samma land som vännerna längre?
Nå, Haubtbahnhof kände jag igen mig lite i i alla fall.
Förargubben blev sen. Väldigt sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar