Lite spänning i vardagen!!!

Ja, så kan man inte annat än säga. Som sagt så blev vår förare väldigt sen. Han skulle tydligen hämta upp folk påv vägen till Haubtbahnhof. Gudars.
När han äntligen kom hade han en bil på släp och två tjejjer sa till oss direkt när vi hoppade in i bilen att ingen betalar i förskott, utan i efterhand, så att vi VERKLIGEN kommer fram. Eller ja, snarare, får en bekvämare resa en vad de fått i alla fall.
Tydligen hade gubben som körde en son som de bedrev en samåkningsfirma med, kört dem förra gången till Berlin. Tydligen så hade bilen gått sönder så det hade varit sviiiinkallt hela resan. De hade fått stanna längs med vägen i flera timmar och tjejjerna hade blivit jättesjuka i två dagar. När det kom fram till gubben att alla åtta vägrade betala i förskott blev han jättearg! Han sa att då kunde vi minsann hitta någon annan att åka med och det var dags att gå ur bilen!
Suck.
Efter 15 av tjafs och utbytande av dåliga erfarenheter och hemlängtan enades vi om halva betalningen halvägs och resten när vi var framme. Ska sägas att gubbens tyska inte var otroligt bra.
Tillslut kom vi iväg, och stämningen var VÄLDIGT tyst. Om jag säger såhär, alla pratade med sin egen kompis. Ingen pratade med chafören....
Vi kom fram typ elva i Düsseldorf. Han släppte av oss på något ställe som jag inte kände igen, men vi lyckades hitta en spårvagn som gick hem. Vi väntade på spårvagnen och överraskades av en kärleksfull buss som jag kände igen. Vi var hemma i lägenheten ca 12. Praktik dagen därpå. Mums.