Jag har börjat bli kär i utropstecken. Inget som märks va?
Nåå, efter Flohmarkt-turen trodde jag vi skulle tillbaka till samma lägenhet. Beväpnade med ett varsitt glas färspressad apelsinjuice stod vi snällt och väntade utanför Die Annas lägenhet. Visade sig att vi skulle gå en massa kvarter bort till en annans lägenhet. Förlåt, minns inte vad dom heter....
Hennes lägenhet var ofärdig, imperfekt och ett drömhus. Det var lite centralare lagt än Die Annas lägenhet men på ungefär samma våning...
En liten rundvandring i den åtminstånde 5-meter-i-tak-lägenheten övertygade mig om att jag behövde slänga ut dess inneboende och ta över den. Hon hade en såndär underbar "våningssäng". Alltså, inte riktigt våningssäng, men kanske snarare sängloft. Tummet var jättestort och huset gammalt så det gav rummet det där lite hemtrevliga som jag tycker hus behöver. Ja, jag gör hus-recentioner nu för tiden. Jag älskar Berlin.
Vi samlades i hennes kök allihopa. Jag kände mig ivägen eftersom jag inte köpt något, inte kände människorna och inte kände köket, så jag intog en stol i hörnet i skydd från solskenet och njöt av den goda stämmingen. Ska sägas att ingen av oss ätit frukost och klockan närmade sig två på dagen.
Det blev kokt ägg, färskt bröd med alla sorters pålägg i form av korv, skinka, någon slags keso-liknande sak i olika smaker, fruktsallad och youghurt och juice, tee och kaffe.
Har jag sagt att jag älskar Berlin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar