Rise and shine!

Vi var uppe med tuppen söndagsmorgonen till ära. Det visade sig att vi skulle vidare. Till hon-rummisens föräldrar. Jag gillar att jag blir invigd i planerna haha! Men vi begav oss till en annan del av Berlin. Vilken del har jag däremot ingen aning om. Vi tog tåg väldigt länge i alla fall. När vi kom fram sådär vid tolvtiden had jag ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Hon är storstadsmänniska, har lägenhet mitt i Östberlin och jag vet inte allt. Vi kommer fram till ett villaområde och vi traskar in på en stor tomt med massor av barnleksaker på gräsmattan. Vadfalls?
Det visar sig att hennes syster bor där också med sin familj. Två barn och make. En stor lycklig familj. Jag har ingen aning om hur jag ska bete mig , och de tvingar mig prata tyska. Det bjuds på ännu en superfrukost och vi pratar och myser under längre tid i sällskap med en farfar eller morfar. Vet inte vilket. En jätteglad hur-gammal-den-nu-kan-vara-åring sprang omkring och var lycklig. Min hon-rummis höll på att dö lite när ungen skulle äta ägg. Det var så att ägget var VÄLDIGT varmt. Och ungen ville inte helt vänta. In med lite ägg i munnen, tappa hakan med de rundaste ögonen du kan tänka dig, en rysning och ett ljud som påminner lite om "HHHHHAAAAHHHHHRRRR"...... Hon höll på att dö! Jag kände att det inte är helt artigt att skratta åt någons barn i någons hus som du inte känner när du får gratisfrukost, men jag måste hålla med om att det var... underhållande ;)

Spårvagn mot långtbortistan