Gräsplätt!

Det bästa med hela promenaden var sista svängarna. Min hon-rummis skrattade gott åt länge åt sig själv. Det var så nämligen, vi gick längs med en gata, och under en viadukt. Till vänster om viadukten var en grafittivägg och två gubbar, en förstärkare. De spelade rock blues eller något sånt där. Jag älskar den här staden. Sedan kom vi till en "park". Det var en gräsplätt med halvdött gräs, gungor och lekplatser. Ganska stor faktiskt. Min honrummis skrattade som sagt gott åt att jag som kommer från landet kommer till stadsmänniskornas version av utomhusliv. En gräsplätt mitt i staden.
Men folk älskade sin gräsplätt. Den var omringad av stå-caféer som det heter, och människor drack öl och hade picknic i eftermiddagssolen. Såklart var det kyligt men det var helt klart varmare än vad  det varit fram tills nu. Det var massor av barn som gungade. Det var sådana dära tvåsitsiga gungor. Tog inte lång tid för några av damerna att ta plats. Min honrummis slocknade på filten och jag passade på att fota lite. Och anda sol. Och titta på folk...

Jag tycker också om deras gläsplätt!